Åtgärder utan skrämsel

Senast ändrad: 21 januari 2019

En första skadeförebyggande åtgärd är att undersöka om det finns möjlighet att förebygga skador utan att aktivt behöva skrämma bort fåglarna.

Stubbåkrar

Stubbåkrar efter korn är mycket attraktiva för tranor. Tranorna väljer att gå på kornstubben så länge den inte bearbetas. Genom att välja en tidig kornsort och vänta med att plöja stubbåkrarna så länge som möjligt ger man tranorna tillgång till stubb under längre perioder vilket håller dem borta från annan gröda.

Utfodring

För att fånga upp mer tranor och gäss och styra dem i landskapet kan man även välja att utfordra på på särskilt utvalda åkrar (så kallade tran- eller gåsbetesåkrar), antingen genom utläggning av foder eller genom att odla attraktiva grödor. Korn är lämpligt när det gäller tranor medan vall och/eller ärtor är särskilt attraktivt för gäss. Vid Tåkern har man tex med stor framgång under många år lockat till sig både tranor och gäss under stor del av säsongen genom att odla korn/ärtor/korn.

Det finns alltid områden i landskapet som drar till sig mycket fåglar nästan oavsett gröda och för att lyckas bäst med tran/gåsåkern är det här man ska lägga dem. Frågan uppkommer ofta om man inte lockar till sig gäss och tranor genom att avsätta områden och gynna dem med foder. Den risken finns, men det spelar troligtvis inte så stor roll om man matar, förr eller senare blir de så många som området klarar ändå. Det är mer en fråga om var man ska mata - på fälten eller på bestämda platser.

Det som begränsar populationerna är inte födotillgång utan andra faktorer. När det gäller tranorna begränsas de av att de är beroende av grunda vatten. De vill ha vatten runt sitt bo vid häckning och de vill stå i grunt vatten på nattplats som skydd mot rovdjur. Tranan är en fredad art, vilket innebär att vi inte kan använda jakt som styrmedel.

När det gäller gäss är de mer anpassningsbara när det gäller val av häckningsplats och övernattningsplats. Det är därmed svårt att avgöra vilken effekt ökad födotillgång och passivitet vid födosök, vilket gåsåkrar innebär har. Man har också möjlighet att ta till jakt som skrämselmetod och styrmedel. Gåsbetesåkrar ska därför främst ses som en kortsiktig lösning och användas under perioder med stor risk för skada.

Kombinera utfodring, skrämsel och jakt

Användandet av betesåkrar bör kombineras med skrämsel och jakt på jaktbara arter på omgivande fält där man inte vill ha fåglarna.

Sidansvarig: maria.levin@slu.se