Kontaktinformation
jens.frank@slu.se, 0581-69 73 23
Den rovdjursart som har den i särklass största konfliktpotentialen när det gäller angrepp på hundar är utan tvekan varg. I Sverige blir 20–40 hundar dödade eller skadade av varg årligen. Det är i första hand löshundar under jakt som drabbas.
Det finns ingen förebyggande åtgärd som fungerar i alla lägen, men det olika åtgärder kan fungera i olika situationer. Här beskriver vi ett antal åtgärder för att förebygga vargangrepp på hundar, samt Viltskadecenters bedömning av åtgärdens effektivitet. Flera av åtgärder har ännu inte kunnat utvärderas. Viltskadecenter och länsstyrelserna arbetar kontinuerligt med att göra detta. Flera av texterna kommer från Viltskadecenters broschyr Rovdjur och hundar (2007-1). Åtgärderna presenteras inte i någon särskild ordning.
Skrolla ned på sidan eller gå direkt till önskat avsnitt genom att klicka på länkarna:
Skyddsväst på hunden
Avspårning innan jakt
Andra observationer av vargaktivitet
Jaga i revir med färre vargar
Träning för att göra hunden ointresserad av vargspår
Hundpejl
Pingla på hunden
Hundgård
Hundrastning under uppsikt
I Sverige blir 20–40 hundar dödade eller skadade av varg årligen. Det är i första hand löshundar under jakt som drabbas. En åtgärd som kan minska risken för att hunden skadas allvarligt är att ha en skyddsväst på hunden. Skyddsvästar med stickskydd används för att skydda hundar mot skador av vildsvin, men är inte tillräckligt effektiva mot varg. Stickskyddet hindrar visserligen vargens tänder från att gå igenom västen, men trycket i bettet är stort nog att orsaka allvarliga krosskador och inre blödningar.
För att utvärdera hur effektivt en väst skyddar hundar behöver den användas under några jaktsäsonger, även om direkta observationer av eventuella vargangrepp på hundar med västen förstås kan ge en fingervisning även tidigare. Viktigt att börja med att ta reda på hur västen påverkar hunden och om hunden hindras av västen på något sätt.
Jaktsäsongen 2013/2014 dokumenterade Viltskadecenter hur 10 hundförare upplevde att deras jakthundar (av olika storlek, kön och ålder) påverkades av att bära en elväst från "Wolfproof" under jakt. Läs mer om utvärderingen här: Första test av vargväst från Wolfproof
Viltskadecenters bedömning av elvästen från Wolfproof är att västen påverkar hundarna i ringa omfattning under jakt, och att den har stor potential att avbryta ett vargangrepp eftersom elbanden faktiskt levererar en stöt även sedan västen har använts på hunden under en säsong. Elbanden är dessutom placerade där de flesta hundar blir bitna vid ett angrepp av varg. Wolfproof tillverkas inte längre, men utveckling av elvästar kan ske via andra entreprenörer.
Viltskadecenter följer kontinuerligt utvecklingen av hundvästar mot vargangrepp. I våra rekommenderar för bidrag och ersättningar finns uppdaterad information om vilka västar som uppfyller våra krav:
VSC rekommendationer vid skador på tamdjur och hundar
Innan jakten spåras vägar som omsluter jaktområdet (såten) av med till exempel bil eller skoter. Om man hittar inspår, men inga utspår släpps inte hunden i den såten den dagen. Åtgärdens effektivitet beror till stor del på snöförhållandena i området och hur stor ansträngning som läggs ned på spårningen. Ju nyare snö desto lättare är det att upptäcka eventuella spår som korsar vägen, men samtidigt finns risken för att man inte upptäcker vargar som gått in i såten innan snöfallet och finns kvar. På gammal snö kan det vara svårt att reda ut hur många vargar som gått in respektive ut ur såten. Åtgärden kan vara mycket effektiv om avspårningen görs noggrant, särskilt om den kompletteras med en varggrupp, där såväl allmänhetens som länsstyrelsens observationer kan göras tillgängliga för flera.
I närheten av områden med mycket vargaktivitet, exempelvis inom en radie av några kilometer från ett vargslaget byte eller avfallsplatser som regelmässigt besöks av vargar, bör hund inte släppas. Under de dagar/veckor då varg/vargar nyttjar födoresursen är risken för att hund och varg skall mötas högre i närheten av kadavret än på andra håll i reviret. Platser med till exempel vargslagna kadaver bör därför också rapporteras vidare till andra som jagar med hund i området. Kan vara mycket effektivt, i synnerhet om uppgifterna snabbt rapporteras vidare.
Det finns ett samband mellan antal vargar i reviret och risken för angrepp, det vill säga ju fler vargar det finns i reviret desto större är risken för att en hund ska bli angripen av varg. Många jägare med jakthund har inte möjlighet att välja om de ska släppa hunden i ett vargrevir eller i ett område utan känd vargförekomst. En del har dock möjlighet att välja i vilket vargrevir de ska släppa hunden. I dessa fall innebär det en halvering av risken för vargangrepp på hunden om man släpper hunden i ett revir med ett revirmarkerande par istället för ett revir med en familjegrupp av varg.
Varje år angrips minst 2-3 hundar sedan de själva aktivt har sökt upp varg. Om hunden görs ointresserad av att följa vargspår och helst undvika dem kan åtminstone dessa 2-3 angrepp förebyggas. Metoden har potential att förebygga en del av de angrepp som beror på att hunden aktivt söker upp varg. Metoden kräver dock att hundföraren är intresserad av hunddressyr och beredd att lägga ned 1-2 dagar för att lära sig metoden och sedan regelbundet tränar för att befästa dressyren hos sin hund. En positiv bieffekt av metoden är att hunden blir mer motiverad att jaga det hundföraren vill att den ska jaga.
Sändaren i sig påverkar inte risken för angrepp, men en sändare på hunden ökar chansen att få med hunden hem efter avslutad jakt eller få fatt i hunden om det observerats varg i såten. Därmed slipper hunden att exponeras för risken att bli angripen av varg längre tid än under själva jakten. Åtgärdens effektivitet varierar naturligtvis mycket. Den har störst effekt på hundar som är dåligt inkallningstränade eller av andra anledningar (till exempel avstånd) är svåra att kalla in då jakten skall avslutas.
I Sverige använder vissa hundägare halsband med pingla på hunden under jakten. Att sätta ett halsband med pingla på hunden kan vara ett sätt att minska risken för angrepp av varg. Idén kommer från Ryssland och USA där man använt denna metod under en längre tid, med goda resultat. Anledningen till att pinglan kan minska risken för angrepp förmodas vara att vargar antingen förknippar pinglan med människor eller att de uppfattar ljudet som helt nytt för en viss plats och situation och därför går undan från ljudet. Risken för att vargar ska vänja sig vid ljudet från pinglan är förhållandevis liten, eftersom hundar släpps oregelbundet och på olika platser.
Viltskadecenter tog fram ett "pingel-halsband" 1999 och de påföljande åren skaffade några hundra jägare i svenska vargrevir sådana till sina hundar. 2005 tog efterfrågan fart ordentligt och 2010 hade omkring 6 000 pingelhalsband skickats ut. Hittills har fyra av hundarna som burit ett sådant halsband blivit angripna av varg (tre dödade och en skadad). I ett fall hade snö i pinglan satt den ur funktion. Åtgärden kan ha effekt och är alldeles för billig och enkel för att inte prövas. Länsstyrelsen har pingelhalsband att dela ut till jägare med jakthund som vill prova åtgärden.
I Sverige är det mycket ovanligt att hundar angrips av rovdjur då de är lösa eller bundna på gården, men det har inträffat. En vanlig hundgård med nätstängsel utgör ett mycket gott skydd mot rovdjursangrepp.
Det är mycket ovanligt att hundar som befinner sig inom synhåll från människor angrips av rovdjur. Är hunden inom synhåll finns även möjligheten att avvärja angreppet genom att skrämma bort vargen. På kvällen eller morgonen då det är relativt lite mänsklig aktivitet runt hus och bebyggelse kan vargar röra sig i närheten av bebyggelse. Det har inträffat att hundar som släppts ut för att rasta sig själva har blivit angripna i närheten av huset. Rovdjursangrepp på hundar inne på gården är ovanliga. Att rasta hunden under uppsikt både hemmavid och i skogen är en mycket effektiv och genomförbar åtgärd för att minska risken för angrepp på sällskapshundar och jakthundar som rastas lösa.
jens.frank@slu.se, 0581-69 73 23