Permanenta åtgärder

Senast ändrad: 23 januari 2018
far-vid-elstangsel-maria-levin.jpg

Världen över används en mängd olika permanenta åtgärder för att förebygga rovdjursangrepp på tamdjur. Få av metoderna är dock utvärderade ordentligt.

Nedan finns en översikt över olika permanenta åtgärder som kan förebygga angrepp på tamdjur. För varje åtgärd ges en kortfattad beskrivning samt VSCs bedömning av hur åtgärden fungerar eller skulle kunna fungera i Sverige. Bedömningarna baseras på studier och erfarenheter som gjorts i Sverige och andra länder.
Klicka på rubrikerna så kommer texten fram.

Elstängsel

Stängsel används i flera delar av världen för att förebygga angrepp på tamdjur. Åtgärden räknas som en av de effektivaste, men också dyraste. Olika stängseltyper fungerar olika bra mot olika rovdjur. Viltskadecenters slutsats är att femtrådiga stängsel fungerar bra mot varg. All erfarenhet tyder på att de stängsel som fungerar mot varg oftast fungerar lika bra mot björn som också är ett relativt stort djur.

Mot lodjur tycks det bästa stängslet vara ett vanligt fårnät kompletterat med två eltrådar, en hög och en låg. Det är svårt för större individer att klättra över nätet och för de mindre att gå igenom maskorna utan att få kraftiga stötar. Ett sådant stängsel fungerar även mycket bra mot varg och björn.

Elstängsel förebygger rovdjursangrepp effektivt och kan användas i de flesta tamdjursbesättningar i Sverige. I de fåtal besättningar där stängsling av olika anledningar bedöms som omöjligt (bland annat några med fäbodbete) får man söka särskilda lösningar utifrån de förutsättningar som råder i varje enskilt fall.

Bok om stängsling mot stora rovdjur

Stängsling mot stora rovdjur (pdf 9,3 MB)

Fårnät med eltrådar

Boken innehåller bland annat utförliga råd om montering av rovdjursavvisande stängsel. Beställ boken gratis här!

Stängsling mot vatten

Risken för rovdjursangrepp på tamdjur är större i hagar som avgränsas av vatten än i hagar som har stängsel kring hela betesmarken. Exakt hur mycket större risken är vet vi inte, men vi jobbar med att försöka hitta metoder som kan minska den. I faktabladet Stängsling mot vatten redovisar vi åtgärder som testats i varierande, men begränsad omfattning.

Sändare på tamdjur

Radioutrustningen kan bland annat hjälpa brukaren att hitta djur på fäbodbete som saknas, skadats eller dödats i samband med rovdjursangrepp. Den kan också hjälpa brukaren att återfinna djuren vid oro för rovdjursstörningar eller när djuren inte kommer hem till kvällen genom minska tiden som boskapen exponeras för rovdjur. Eftersom användningen av sändare på tamdjur inte givit någon påvisbar minskning av risken för angrepp på tamdjur kan man inte betrakta metoden som en skadeförebyggande åtgärd. Däremot kan man se den som en metod att underlätta bruket av fritt skogsbete i områden med stora rovdjur.

Skyddshalsband på tamdjur

Fungerar framförallt för att förhindra lodjursangrepp på den individ som bär skyddshalsbandet. Skyddshalsbandet är gjort i kraftigt läder eller plast och försvårar bett i nacke och hals. Har använts med varierande framgång på lamm i Norge. Metoden är billig och enkel vilket gör den användbar trots att effektiviteten varierar kraftigt. I områden med god tillgång på vilda bytesdjur kan skyddshalsband användas för att minska antalet lodjursangrepp på tamdjur. I områden med få alternativa bytesdjur till tamdjur kan skyddshalsband användas på t ex avelsbaggar för att styra eventuella lodjursangrepp till mindre värdefulla tamdjur som t ex bagglamm.

Nattintag

En stor del av rovdjursangreppen (sannolikt fler än hälften) inträffar sent på kvällen, under natten eller tidigt på morgonen. Om tamdjur tas in på natten i fålla eller fähus, kan således risken för rovdjursangrepp reduceras. Möjliga nackdelar är lägre slaktvikt, högre parasittryck och ökade kostnader för foder. Åtgärden kan vara ett alternativ för fäbodbrukare.

Sambete med nöt

Sambete kan ske genom att djuren betar i samma fålla utan att först präglas på varandra. En annan variant är att fåren först präglas på nötdjuren under en period. När djuren sedan släpps på bete kommer de präglade fåren att hålla sig inom ett kortare avstånd till nötdjuren och de kommer vid fara att springa till nötdjuren. En icke präglad fårflock betar på ett längre avstånd från nötdjuren samt buntar ihop sig i en egen flock vid fara, utan att beblanda sig med nötdjuren. Nötdjuren försvarar inte fåren utan fungerar avskräckande och försvarar sig själva om rovdjuren kommer i närheten. I Nordamerika har metoden testats och har under vissa förhållanden visat sig reducera predationen från prärievarg på får med närmare 50 procent. Relativt effektiv och billig metod om bägge djurslagen redan finns på gården eller på granngården. Idag finns dock ingen tradition vad gäller att prägla får på nöt i Sverige.

Boskapsvaktande hundar

I flera länder i världen används boskapsvaktande hundar som en förebyggande åtgärd mot rovdjursskador på tamdjur. I Europa och Asien används metoden traditionellt och det finns flera raser av hundar som avlats fram under flera hundra år för ändamålet. I andra delar av världen, t ex Nordamerika, har metoden börjat användas först på senare år.

Traditionellt används hundarna vanligen (i Europa och Asien) av herdar som vaktar frigående får eller getter som betar på bergssluttningar och ängar. I Nordamerika är det vanligare att hundarna utan herde vaktar tamdjur som går i stora hägn. Det tredje sättet som hundarna kan användas på är att de utan herde vaktar frigående tamdjur.

Oavsett hur hundarna används är den grundläggande principen att hundarna ska präglas på tamdjur från ca två månaders ålder. Syftet är att hunden ska knyta känslomässiga band till tamdjuren, som då kommer att omfattas av hundens vaktinstinkter. Hunden ska frivilligt följa tamdjursflocken och trivas bland djuren den ska vakta. Hundar som arbetar utan herdar behöver vara hårdare präglade på djuren.

Boskapsvaktande hundar kan vara ett alternativ där rovdjursavvisande stängsel inte kan användas. Användningen av boskapsvaktande hundar är mer beroende av brukningsförfarandet på gården än vad övriga skadeförebyggande åtgärder är. Metoden kräver även engagemang och tid från djurhållaren, som måste vara väl medveten om vad hen engagerar sig i när en hund införskaffas. Hur många hundar som behövs på varje besättning beror på brukningsförhållandena.

Andra vaktdjur

Lamadjur och åsnor används i Nordamerika för att skydda tamdjur mot framförallt prärievarg. Enligt uppgifter från Nordamerika uppmärksammar lamadjur och åsnor annalkande rovdjur och kan gå till anfall och sparka mot ett rovdjur om det kommer för nära. Beteendet uppmärksammar även brukaren på närvaro av rovdjur i besättningen.

Det saknas vetenskapliga undersökningar på hur effektiva åsnor och lamadjur är som skadeförebyggande åtgärd. Möjligen kan lamadjur och åsnor vara alternativ i besättningar där inga andra förebyggande åtgärder av olika anledningar är möjliga.

Kadaverhantering

Kadaver, slaktrester och annat avfall eller djurfoder som av rovdjuren kan uppfattas som en födoresurs kan locka rovdjuren till. Om en sådan plats finns i närheten av tamdjur ökar exponeringen av tamdjur för rovdjuren och därmed också risken för angrepp på tamdjuren. Åtgärden har stor potential att reducera antalet angrepp av framförallt varg och björn.

Ökad tillsyn

Mänsklig närvaro är sannolikt en av de mest effektiva förebyggande åtgärderna som finns. Dessvärre också en av de dyraste. I Sverige förekommer inte rovdjursangrepp på tamdjur i sådan omfattning att det lönar sig ekonomiskt med till exempel herdar. Många rovdjursangrepp sker i gryningen eller i skymningen. Tillsyn av tamdjuren bör således förläggas till den tiden på dygnet för bästa effekt.

Dokumenterade effekter av förebyggande åtgärder mot stora rovdjur

Här sammanfattar vi sex vetenskapligt dokumenterade metoder (i bokstavsordning) som används för att förebygga angrepp av rovdjur på tamdjur.

   
Avlägsna rovdjur Boskapsvaktande
hundar
Byte av djurslag
Inhägnader Ljud- och
ljusskrämmor
Vallfolk

Fakta:

Effekter av förebyggande åtgärder mot stora rovdjur

Åtgärder för att förebygga angrepp på tamdjur av stora rovdjur (pdf 1,9 MB)

Jordbruksverkets och Viltskadecenters redovisning av regeringsuppdraget "att förebygga viltangrepp" (N2015/3037/FJR). Rapporten är en sammanfattning av vetenskapligt studerade metoder för att skydda tamdjur mot angrepp och skador orsakade av stora rovdjur. Här presenteras åtgärder som används världen över för att förebygga angrepp av rovdjur på tamdjur - och vilken effekt de har.

Bok om stängsling mot stora rovdjur

Stängsling mot stora rovdjur (pdf 9,3 MB)

Fårnät med eltrådar

Boken innehåller bland annat utförliga råd om montering av rovdjursavvisande stängsel. Beställ boken gratis här!

Sidansvarig: maria.levin@slu.se