DNA-prover vid skador på tamdjur

Senast ändrad: 29 juni 2022

Ibland kan DNA-prov komplettera kunskapsbilden vid svåra fall av besiktningar av rovdjursangripna tamdjur.

Prover från spillning, hår och blod

Spillning, hår och blod som hittas vid besiktning av dödade eller skadade tamdjur skickas endast för DNA-analys då det rör sig om skyddsjaktsärenden vid angrepp av varg.

Om man som besiktningsperson är osäker på om man ska ta ett DNA-prov vid en besiktning av vargangripna tamdjur är det alltid bättre att ta ett än att låta bli. Skadesituationen i ett område kan utvecklas och leda till ett skyddsjaktärende längre fram. Man bör dock vara tydlig gentemot djursägaren att analys endast är aktuell om det uppkommer fler skador i området och om dessa leder till ett skyddsjaktsärende.

Spillning, blod och hår samlas enligt samma instruktioner som vid inventering av stora rovdjur:

DNA-prover vid inventering av stora rovdjur

Salivprov

Salivprov kan användas för att i första hand bekräfta angripande art vid svårbedömda besiktningar av rovdjursangripna tamdjur. Om man misstänker vargangrepp på hund är det fortfarande inte möjligt att skilja den lilla mängden varg-DNA från hundens eget DNA och det är således ingen ide att skicka sådana prov för analys.

Utöver artbestämningen (till exempel varg) kan man ibland även göra bestämningar på individnivå. Detta har lyckats i 25 – 40 % av fallen då besiktningspersonal skickat in 3-4 salivprover tagna från angripna tamdjur. 

Salivprov ska samlas på en särskild salivsticka. Följ instruktionen nedan:

Provtagning av saliv från rovdjursangripna tamdjur