Rovdjurskunskap för tjänstemän: Lodjur

Senast ändrad: 01 juli 2021
Lodjur

Ordförklaringar till särskilda begrepp i texterna finns på sidan Om Rovdjurskunskap för tjänstemän.

Innehåll

Reproduktion

Spridning och utvandring

Dödlighet och faktorer som påverkar

Hemområden

Aktivitetsmönster

Föda och predation

Skador på tamdjur

Förebyggande åtgärder

Utbredning och populationsstorlek

Förvaltningsmål

Genetisk status

Hotstatus

Inventeringsmetodik

Reproduktion

Lodjurets brunsttid inträffar i mars. Dräktigheten varar i ungefär 70 dagar. Ungarna föds i månadsskiftet maj/juni och kullstorleken varierar från 1–4. Ungarna föds på en skyddad plats, ofta i svårframkomlig terräng, gärna under en tät gran eller i en klippskreva. Honan tar ensam hand om ungarna som lämnas ensamma då honan jagar. Efter 7–8 veckor lämnar de födelseplatsen och ungarna följer gradvis alltmer med modern i hennes förflyttningar. Digivningen upphör i november, men ungarna fortsätter att följa modern tills de är 9–11 månader.

Lodjursungar-under-klippblockLoungar under klippblock. Foto: Henrik Andrén

I studieområdet i Bergslagen, där rådjurstätheten är hög, reproducerar sig de flesta honor redan vid två års ålder. I områden där födotillgången är sämre (som i studieområdet i Hedmark i Norge) föds vanligen den första kullen senare. Även andelen äldre honor som reproducerar sig påverkas av födotillgången. I studieområdet i Bergslagen föder i genomsnitt 90 % av honorna som är tre år eller äldre ungar ett givet år, medan andelen i Hedmark är 72 %.

När födotillgången är sämre blir även kullstorleken mindre. I Bergslagen är den genomsnittliga kullstorleken i juni 2,4 ungar medan den är 2,0 i Hedmark. Om man bortser från övriga parametrar medför dessa olikheter en teoretisk skillnad i tillväxttakt motsvarande 8–10 procentenheter mellan Bergslagen och Hedmark. Det är möjligt att även överlevnaden bland vuxna djur påverkas av resurstillgången, men en sådan skillnad har inte dokumenterats mellan Bergslagen och Hedmark.

Spridning och utvandring

Efter separationen från modern söker ungarna upp egna hemområden. Unga honor slår sig ofta ned nära moderns område, men kan i undantagsfall vandra långt. Unga hanar vandrar som regel längre än honor. Det genomsnittliga spridningsavståndet i Bergslagen är 38 km för honor och 180 km för hanar. De längsta spridningsavstånden som uppmätts i Sverige är för honor 140 km och för hanar 450 km.

De unga djurens utvandring påverkas sannolikt av rådande förhållanden i den lokala populationen. Exempelvis tyder forskningsresultat på att lodjurshonor i Bergslagen har en så kallad mättnadsspridning, så att unga honor sprider sig till första lediga hemområde. Först när en region är ”mättad” sprider sig de unga honorna längre bort.

Dödlighet och faktorer som påverkar

Dödligheten under lodjurets första levnadsår är 30–70 %. Många ungar dör tidigt, förmodligen av undernäring, sjukdom och predation. Hos ettåringar är dödligheten 20–50 %, och för vuxna djur 10–20 % årligen. Sammantaget innebär detta att 15–55 % av de ungar som föds överlever fram till vuxen ålder (två år).

Bland vuxna lodjur är legal och illegal jakt de största dödsfaktorerna. Tillsammans utgör de 50–90 % av dödligheten. Förutsatt att de sändarförsedda lodjuren är representativa för alla lodjur i Sverige så dödas uppskattningsvis 100–150 lodjur illegalt i Sverige varje år, vilket motsvarar ungefär 10 % av stammen. Ett faktum som ytterligare styrker farhågorna om en omfattande illegal jakt är att lodjur som märkts inom renskötselområdet huvudsakligen försvinner under vintern, medan lodjur som märkts utanför renskötselområdet huvudsakligen försvinner under hösten.

Många lodjur dödas dessutom av väg- och tågtrafik: ett trettiotal trafikdödade lodjur rapporteras årligen. Även rävskabb utgör en väsentlig dödsorsak bland lodjur, med ett antal dokumenterade fall varje år.

Hemområden

Lodjur har stora hemområden, även jämfört med stora kattdjur som tiger och puma. De stora hemområdena är sannolikt en anpassning till ett liv i nordliga skogar med jämförelsevis gles bytesförekomst. Skandinaviska forskningsresultat visar att storleken på honors hemområden påverkas av både bytestillgången och tätheten av lodjur.

I Hedmark i Norge där bytestillgången är liten, använder honor områden i genomsnitt är 8 mil2. I Bergslagen däremot, där bytestillgången är relativt hög, används betydligt mindre områden på omkring 3 mil2. I Sarekområdet där tillgången på ren varierar under året använder honor i genomsnitt 4 mil2.

Hanarnas hemområden är ungefär dubbelt så stora som honornas. De påverkas främst av tätheten av honor och i mindre utsträckning av bytestillgången. Detta beror inte på att hanar har ett mycket större födobehov, utan på att de konkurrerar om honor. Ett stort område medför ökad möjlighet att reproducera sig med flera honor.

Aktivitetsmönster

Stationära lodjur rör sig omkring 10 km per dygn. De är aktivare i gryning och skymning, men förflyttningar sker vid alla tider på dygnet.

Föda och predation

I områden med rådjur är de lodjurens huvudsakliga bytesdjur. En familjegrupp (hona med ungar) dödar i genomsnitt ca 6 rådjur per månad. Motsvarande siffror för ensamma honor är 3 rådjur och för ensamma hanar 5 rådjur.

Utöver medelstora klövdjur kompletteras lodjurets diet med småvilt; framförallt hare, ripa och andra skogsfåglar. Lodjur tar även mindre rovdjur som räv, mård och hermelin. I östra Finland och stora delar av Ryssland där rådjur och andra medelstora klövdjur saknas, är skogshare lodjurets viktigaste byte.

Skador på tamdjur

Angrepp på tamdjur kan ge upphov till både primära skador i form av dödade, skadade eller saknade djur och sekundära skador i form av till exempel merarbete och förlorad arbetsinkomst liksom stressade och oroliga djur. Sekundära effekter kan även vara ångest och oro hos djurägaren.

Skador på renar

I renskötselområdet har många lodjur renar som sin huvudsakliga födokälla. En familjegrupp lodjur (hona med ungar) dödar i genomsnitt 6 renar per månad och en ensam lohane 4 renar per månad. Det finns dock stor variation i predationstakt mellan säsonger, som i sin tur beror på förekomsten av ren.

Skador på övriga tamdjur och hundar

Predation på andra tamdjur är än ren förekommer också, fast i betydligt mindre skala. Varje år sker cirka 100 lodjursangrepp, huvudsakligen på får och lamm. Inga lodjur utanför renskötselområdet har tamdjur som huvudsaklig föda.

Vid ett tiotal tillfällen varje år skadas eller dödas hundar av lodjur. De flesta skadorna sitter i hundens framkropp, då det nästan uteslutande är hunden som jagar lodjuret. Lodjur som aktivt angriper hundar har bara dokumenterats vid något enstaka tillfälle under de senaste 20 åren.

Bilderna nedan kommer från den rapport med viltskadestatistik som Viltskadecenter sammanställer varje år.

Rovdjursangrepp på tamdjur i Sverige 2000–2020Rovdjursangrepp på tamdjur i Sverige 2000–2020. Källa: Viltskadecenter

 

Loangripna tamdjur 2020, karta

Lodjursangripna tamdjur i Sverige. Källa: Rovbase

Läs mer: Viltskadestatistik

Förebyggande åtgärder

Åtgärder för att skydda renar

Särskilda förebyggande åtgärder mot just lodjur finns inte. På sidan Åtgärder mot skador på renar beskrivs vilka åtgärder man kan arbeta med för att förebygga skador från samtliga stora rovdjur.

Åtgärder för att skydda övriga tamdjur och hundar

Skadeförebyggande åtgärder för andra tamdjur än ren består dels av permanenta åtgärder för att långsiktigt minska risken för rovdjursskador, dels av akuta åtgärder i syfte att minska risken för ytterligare skador direkt efter ett angrepp.

För de flesta hägnade djur bedömer Viltskadecenter att ett bra elstängsel är den mest effektiva metoden. För verksamheter med fritt betande tamdjur, till exempel fäboddrift, behövs oftast kombinationer av flera alternativa skadeförebyggande åtgärder. Boskapsvaktande hundar och nattintag är exempel på alternativa metoder som kan användas.

Läs mer: Åtgärder mot skador på tamdjur

Utbredning och populationsstorlek i Sverige, Skandinavien och Europa

Under inventeringssäsongen 2020/2021 kvalitetssäkrades 280 familjegrupper av lodjur i Skandinavien. Detta är en uppgång med 24 familjegrupper jämfört med 2019/2020. Av dessa 280 familjegrupper var 67 i Norge och 213 i Sverige. Baserat på antalet familjegrupper 2020/2021 uppskattas den norska delen av populationen till ca 395 lodjur (95 % CI = 327–463). De 213 familjegrupperna i Sverige motsvarar en population på 1244 lodjur (95 % CI = 1052–1436). De 280 familjegrupperna i Skandinavien motsvarar en population på 1639 lodjur (95 % CI = 1379–1899).

Familjegrupper lodjur i Skandinavien 2020–202121

Läs mer: Inventering av lodjur

Antalet euroasiatiska lodjur i världen är inte känt, men förmodligen finns åtminstone 30 000 djur. I Europa förutom Ryssland finns antagligen 7 000 − 9 000 lodjur. Lodjur (Lynx lynx) finns i hela Eurasien, från Skandinavien i väster, till Kamtjatka i öster, från Sibirien i norr till svarta havet i söder. Mer om lodjur i Europa: Large Carnivore Initiative for Europe

Förvaltningsmål

Miniminivå anger hur många lodjur som krävs för att arten garanterat ska finnas i livskraftig stam (ha gynnsam bevarandestatus) i Sverige. Naturvårdsverket fastställer nivåerna utifrån förslag från länsstyrelserna.

Sverige = 147 familjegrupper

Norra förvaltningsområdet (NFO): 58 familjegrupper

Mellersta FO: 62 familjegrupper

Södra FO: 27 familjegrupper

Genetisk status

Den genetiska variationen hos lodjur i Sverige och Norge är lägre än i Finland och Baltikum. Det anses dock inte föreligga några problem med lodjurens genetiska status i Skandinavien eller Sverige.

Hotstatus

Sårbar (VU) enligt 2020 års rödlista.

Inventeringsmetodik

Lodjursinventeringen pågår från oktober till och med februari. Den enhet som inventeras är i första hand familjegrupper (antal lodjurshonor som har ungar under inventeringsperioden). I norra Sverige är renskötare viktiga för inventeringen. De rapporterar spårobservationer som sedan kvalitetssäkras av länsstyrelsen. I södra halvan av landet är det jägare och andra delar av allmänheten som rapporterar spårobservationer till länsstyrelsen.

Bilder och filmer från viltkameror, både sådana som länsstyrelsen har satt upp och allmänhetens kameror, blir viktigare ju längre söderut i landet man befinner sig.

Under inventeringssäsongen grupperas observationerna baserat på avståndskriterier, vilket ger en uppskattning av antalet familjegrupper. Antalet familjegrupper kan sedan multipliceras med en omräkningsfaktor för att ge en uppskattning av det ungefärliga antalet individer.

Vem gör vad vid inventering av lodjur?

Naturvårdsverket har det övergripande ansvaret för inventeringen. De skriver föreskrifter och instruktioner samt fastställer inventeringsresultatresultat.

  • Länsstyrelserna ansvarar för genomförande av inventeringen i fält.
  • Allmänheten kan bidra till inventeringen genom att rapportera observationer av spår och liknande till länsstyrelserna.

Läs mer: Inventering av lodjur