SLU-nyhet

Restaurering av avslutade torvtäkter till våtmark kan minska utsläppen av växthusgaser

Publicerad: 06 oktober 2016

Sabine Jordan har spikat sin doktorsavhandling med titeln “Greenhouse Gas Emissions from Rewetted Extracted Peatlands in Sweden”.

Torvbruk för odlings- och energitorv har lång tradition i Nordeuropa och pågår på en täkt ofta under ca 20 år. Dränering genom dikning är oftast nödvändig och denna påverkar växthusgasbalansen genom genomluftning och ökad nedbrytning av torven och har även betydelse för denitrifikationen. Emissioner av koldioxid och lustgas ökar men metanemissionerna kan minska.

Restaurering för ökad biodiversitet, bättre vattenkvalitet och minskad klimatpåverkan

Efter avslutad torvtäkt ska området föras över till annan användning och skogsproduktion eller våtmark är de två vanligaste efterbehandlingarna. Restaurering av torvbildningsmiljön till ny våtmark kan bidra till förbättrad biodiversitet, bidra i kollagring till fördel för minskad klimatpåverkan och möjligen till ändrad vattenkvalitet. Sådan restaurering åstadkoms genom återvätning av det dränerade området och målet är att nå en fungerande våtmarkshydrologi. I förlängningen kan den nya miljön återskapa de för torvmarker vanliga processerna under anaeroba förhållanden, bli en lämplig miljö för torvmarksbildande vegetation och bilda en kolsänka.

Återvätning av torvmarker för att minska koldioxid- och kvävgasemissioner

Undersökningar om effekter av återvätning på växthusgasbalanser är fortfarande begränsad men det finns en del studier av våtmarker tidigare nyttjade inom jordbruket. I huvudsak kan sägas att återvätning minskar koldioxid- och kvävgasemissioner medan metanemissionerna ökar. Det behövs mer studier av växthusgasemissioner från återvätta avslutade torvtäkter och från grunda sjöar omgivna av vegetationsbeklädda strandzoner, som visat sig vara betydande miljöer för utsläpp av växthusgaser. Därför startade undersökningar av växthusgaser i två torvmarker återvätta efter torvutvinning.

Mätningar från två olika våtmarker

Från genomförda undersökningar i dessa två våtmarker visas hur system med varierande egenskaper påverkar emissioner och balanser av växthusgaser. Betydelsen av vattenförhållanden, temperatur och vegetation studerades med manuella mätningar i mörka kamrar och i ett automatiserat system med transparenta kamrar där såväl fotosyntes som emissioner kunde bestämmas.

Sabine noterade en stor variation mellan år, och det verkar som om metanemissionerna inte är större än koldioxidflödena under sommaren. Tillskapandet av grunda sjöar visar på lägre utsläpp av växthusgaser till atmosfären. Vegetationstäckta vattenområden i strandzoner kan dock ha en stor betydelse med större emissioner. Nyttjandet av automatiska system med kontinuerliga mätningar adderar starkt till betydelsen av korttidsfluktuationer i inbindning och emissioner och har betydelse för balanserna även om den nuvarande rapporteringen av växthusgaser övergripande kan vara rimlig.

Sabine Jordan kommer att försvara sin doktorsavhandling den 27e oktober kl 9.15 I rum L, Undervisningshuset, Ultuna. Docent Maria Strack University of Waterloo, i Canada kommer att vara opponent.

Spara