SLU-nyhet

Varför förbättrar naturliga livsmiljöer inte alltid skadedjursbekämpningen?

Publicerad: 26 oktober 2016

I en ny studie har fem olika hypoteser lagts fram om varför naturliga livsmiljöer ibland misslyckas med att förbättra skadedjursbekämpningen. Hur betydelsefull en naturlig livsmiljö är kan nämligen variera dramatiskt beroende på vilken typ av gröda som odlas, vilka skadedjur och rovdjur som finns, hur marken används och hur landskapet ser ut.

Idag består 38% av jordens landyta av jordbruksmark och vi upplever dramatiska nedgångar i den globala biologiska mångfalden och tillhörande ekosystemtjänster. Det här beror till största delen på förluster av naturliga livsmiljöer. Genom att behålla naturliga miljöer intill jordbruksmark är tanken att den vilda biologiska mångfalden kan bevaras och bidra med ekosystemtjänster till grödorna som till exempel pollinering och kontroll av skadedjur.

Olika uppfattningar från ekologer och lantbrukare om naturliga livsmiljöer

Ekologer och lantbrukare har ofta olika uppfattningar om hur värdefulla naturliga livsmiljöer är. Medan ekologer är positivt inställda på grund av orsakerna som listas ovan, ser bönder ofta de här miljöerna som ett slöseri med potentiell åkermark, som ett hinder för mekanisering eller som en källa till skadedjur och sjukdomar - och därmed en ekonomisk förlust.

Även om naturliga livsmiljöer har visat sig förbättra skadedjursbekämpningen i många system, är detta tyvärr inte alltid fallet. Därför har forskare från Tyskland, Kanada, USA, Frankrike, Australien, Nya Zeeland och Sverige undersökt när och hur naturliga livsmiljöer kan misslyckas med att stödja biologisk bekämpning av skadegörare.

Fem olika hypoteser om varför naturliga livsmiljöer misslyckas med att stödja biologisk bekämpning togs fram:

  1. Skadegörare har inga effektiva naturliga fiender i regionen.
  2. De naturliga livsmiljöerna är en större källa till skadedjur än till naturliga fiender.
  3. Grödorna ger mer resurser till naturliga fiender än de naturliga livsmiljöerna gör.
  4. De naturliga livsmiljöerna är inte tillräckligt stora, ligger för långt bort eller har inte rätt sammansättning för att ge tillräckligt stora fiendepopulationer för effektiv skadedjursbekämpning.
  5. Jordbruksmetoderna förhindrar att naturliga fiender koloniserar och etablerar sig från den naturliga livsmiljön.

Varje hypotes illustrerades med flera fallstudier från tidigare forskning.

Förvaltningsåtgärder kan bidra till att förbättra ekosystemtjänsterna

Även om det ibland kan vara problematiskt med naturliga livsmiljöer finns det också många exempel där mängden och sammansättningen av naturliga livsmiljöer i odlingslandskap bidrar till att förbättra skadedjursbekämpning och minskar sannolikheten för skadedjursutbrott.

- Det är viktigt att förstå var och när naturliga livsmiljöer hjälper den biologisk bekämpningen. I artikeln föreslår vi förvaltningsåtgärder som kan bidra till förbättrade chanser för att biologisk bekämpning ska kunna hjälpa oss möta efterfrågan på livsmedel, samtidigt som vi bevara miljön och ekosystemen. Exempel på åtgärder är att minska användningen av kemiska bekämpningsmedel och ersätta invasiva växter med inhemsk flora på gårdsnivå, samt att öka tillgängligheten av habitat för naturliga fiender, och att odla fler olika slags grödor på landskapsnivå, säger Mattias Jonsson, en av forskarna bakom studien.


Kontaktinformation

mattias.jonsson@slu.se, 018 - 67 24 50