SLU-nyhet

Ny bedömning av försurning i svenska skogsjordar

Publicerad: 14 november 2016
forest-acidification.jpg

I en ny licentiatavhandling har Johan Iwald undersökt försurningen av skogsmark i Sverige. Han har tittat både på naturlig försurning orsakad av trädtillväxt och avverkning, och på deposition av svavel- och kväveinnehållande ämnen.

Försurning av skogsmark är en naturlig process, men det är också ett stort miljöproblem i Europa och många andra delar av världen. Försurning av skogsmark sker på två olika sätt. För det första sker det naturligt när träd växer och tar upp ett överskott av katjoner. Då avger träden vätejoner som försurar jorden. För det andra försuras skogsmarken genom utsläpp av svavel- och kväveoxider, som omvandlas till syror i atmosfären och hamnar i skogen som torrt eller vått nedfall. I Sverige, liksom i stora områden i Europa och Nordamerika, har försurning av skogsmark lett till utlakning av näringsämnen och aluminiumförgiftning, främst för vattenlevande djur och växter.

I den nya licentiatavhandlingen “Acidification of Swedish Forest Soils - Evaluation of Data from the Swedish Forest Soil Inventory”, har Johan Iwald undersökt påverkan av de två olika typerna av försurning på skogsmarken i Sverige.

Att avverka gran försurar jorden mest

I sin undersökning definierade Johan försurning på grund av tillväxt som nettoupptaget av positivt laddade joner i skördade träddelar. Han uppskattade storleken på försurning på grund av svavel- och kvävedeposition genom att använda depositionsdata från fyra avrinningsområden i olika delar av Sverige. Det trädslag som orsakade mest försurande effekter var gran, följt av björk. Att avverka tall orsakade minst försurning av skogsmarken av de trädslag som undersöktes i den här studien.

Att skörda grot (grenar och toppar) orsakar mer försurning än stubbskörd, trots att biomassan är högre för stubbar än för grot. Det beror på att halterna av basiska positivt laddade joner är högre i barr och grenar än i stamved. Avverkning av tall och björk, inklusive grot- och stubbskörd, orsakar markförsurning på en nivå som motsvarar de depositionsmängder som uppmätts på senare år. Att avverka gran orsakar däremot mer försurning än vad depositionen gör.

Johan Iwald vid spikningen av sin licentiatavhandling. Foto: Gertrud Nordlander.

Data från en storskalig inventering användes

För att undersöka de försurande effekterna på marken av trädens tillväxt under en skogsgeneration samt nedfall av försurande ämnen använde Johan data från Markinventeringen. Markinventeringen är en storskalig inventering av produktiv skogsmark i hela Sverige.

Resultaten visar att trädens tillväxt orsakar sänkt pH, basmättnadsgrad och kalciumhalt samt ökad aluminiumhalt i O- och i viss mån B-horisonten i jorden, framförallt i början av trädens livscykel. Nedfall av försurande ämnen orsakar sänkt pH, basmättnadsgrad och kalciumhalt samt ökad aluminiumhalt i O-, B- och C-horisonterna i skogsjordar, proportionellt mot mängden nedfall i olika delar av Sverige. Effekten av nedfall av försurande ämnen märks mest i jordlager djupt ned i marken där biologisk försurning har mindre betydelse.

Viktigt att fortsätta att övervaka försurning av skogsmark

I Sverige kommer nedfall av försurande ämnen att fortsätta minska och trädtillväxten och avverkningen kommer att fortsätta öka. Det innebär att den biologiska försurningen kan komma att bli relativt viktigare i framtiden. Däremot kommer effekterna av tidigare nedfall av försurande ämnen samt skogsavverkning att kvarstå i svenska skogsjordar under lång tid framöver.

– Återhämtning av försurad mark kan försenas på grund av fortsatt hög kvävedeposition och intensiv avverkning. Därför är det viktigt att vi fortsätter att övervaka skogsmarken för att se effekterna av ökad trädtillväxt och avverkning, och kunna undersöka hur mycket de tidigare höga nedfallen av försurande ämnen kommer att fortsätta påverka marken, säger Johan Iwald.

Johan Iwald kommer att försvara sin avhandling den 24:e november kl. 9.00.

Sidansvarig: cajsa.lithell@slu.se