SLU-nyhet
Svårt att utnyttja den fulla potentialen i gröngödsling
Publicerad: 20 maj 2016
Att ha en gröngödslingsvall med kvävefixerande baljväxter i växtföljden på en ekologisk gård utan djur ger bidrag till både ökade skördar av övriga grödor i växtföljden och till att förbättra markens bördighet. Som väl känt sedan tidigare, utifrån forskning och praktisk erfarenhet, är det en utmaning att kunna utnyttja allt kväve som finns i gröngödslingens växtmassa.
Ett sätt att effektivare nyttja det kväve som fixeras av gröngödslingens baljväxter är att ta en eller flera skördar av gröngödslingsgrödan och använda grönmassan som substrat i en biogasanläggning. Den näringsrika rötresten kan sedan användas för gödsling av andra grödor i växtföljden. Idag finns dock en rad ekonomiska och tekniska hinder för en omfattande utbyggnad av anläggningar som använder växtmaterial som substrat.
I en serie försök på fyra platser i Norge utvärderades skördeeffekter i stråsäd efter gröngödsling där grönmassan brukades ner alternativt fördes bort, och effekten jämfördes med om stråsäd istället gödslades med rötrest baserad på biogasrötning av skördat material från gröngödslingsgrödan. Resultaten visade i korthet att skördeeffekterna och kväveeffektiviteten var betydligt starkare av rötrest än av en gröngöslingsgröda där all biomassa brukades ner, satt i relation till mängd nedbrukat kväve. Samma skörd erhölls i korn som gödslades med rötrest som i korn efter gröngödsling, trots att rötresten endast innehöll cirka hälften av mängden kväve som den nedbrukade gröngödslingsgrödan. En stor del av kvävet i gröngödslingen är dock inte förlorat utan byggs in i markens organiska material som bidrar till jorden kväveleverans på längre sikt. Det utvärderades dock inte i denna studie.
Ett oväntat resultat var att det blev ett skördetapp i det efterföljande kornet på hela 25-35 procent, i försöken på lättare jordar när den skördade grönmassan togs bort från fältet jämfört med om den lämnades kvar. Forskarna blev också överraskade av att kväveutlakningen var låg även om hela gröngödslingsgrödan brukades ner. Påpekas bör dock att försöken vårplöjdes innan kornsådden, vilket sannolikt minskade utlakningsrisken betydligt.
Forskarna rekommenderar utifrån försöksresultaten att det på näringsfattiga jordar med svag struktur är gynnsamt att bruka ner all biomassa från en gröngödslingsgröda för att stärka markens bördighet och för att få tillfredsställande skördar, om man inte har möjlighet att förädla grönmassan till biogas och rötrestgödsel i kombination med nedbrukning av en skördad gröngödslingsgröda. De framhåller att det finns en stor potential att utnyttja gröngödslingens kväve effektivare genom att satsa på rötning av grödans växtmaterial.
Maria Wivstad
Läs mer
Resultat från försöken har tidigare rapporteras av EPOK.
Nu har dessa resultat tillsammans med några mer detaljerade studier av växtmaterials nedbrytning i olika jordar och vid olika temperaturer presenterats i en avhandling av Randi Berlan Frøseth vid NMBU (Norges miljø- og biovetenskaplige universitet) som försvarades den 4 mars i år:
"Nitrogen dynamics in an organic green manure - cereal rotation and mineralization of clover leaves at low temperature. Randi berland Fröseth. Thesis number 2016:25, ISSN 1894-6402, ISBN 978-82-575-1335-1".
