SLU-nyhet

AUTOGRASSMILK - ett projekt om robotmjölkning och betande kor

Publicerad: 31 januari 2017

Automatisk mjölkning (AMS) blir ett allt vanligare mjölkningssystem i den europeiska mjölksektorn. Samtidigt finns det en tendens till att antalet kor som betar (inte bara rastas) blir färre. Forskningsinstitutioner, rådgivnings- och lantbruksorganisationer från sex länder har genomfört ett omfattande projekt för att hitta den bästa kombinationen av AMS och bete. Från Sverige deltog Institutionen för husdjurens utfodring och vård vid SLU samt Växa Sverige.

Sveriges beteskrav innebär att alla kor ska vara på bete under ett visst antal sommarmånader beroende på var i landet gården ligger. Det är dock vanligt att man räknar med full inomhusutfodring i samband med bete, som då blir mer för motion och kornas välfärd. Att utfodra för hela näringsbehovet inomhus under betessäsongen kan innebära en ekonomisk förlust i och med den potential som finns i betet. I ekologisk produktion finns däremot ett krav på foderintag från betet som ska vara minst sex kg torrsubstans per dag.

I både konventionell och ekologisk produktion finns ett behov att hitta praktiska lösningar för lantbrukare som vill kombinera automatisk mjölkning med produktionsbete, vilket var syftet med AUTOGRASSMILK. Flera olika svenska studier har genomförts av Eva Spörndly med doktoranden Haldis Kismul och studenter vid SLU och några av resultaten beskrivs här.

Mer mjölk och mjölkningar under stallperioden

För att jämföra mjölkproduktionen under stall- och betessäsong och studera kotrafik under betessäsongen gjordes en studie på 20 större svenska gårdar med AMS (Karlsson, 2015). Mjölkavkastningen var högre under stallperioden (30,1 kg ECM) än under betesperioden (28,4 kg ECM) och mjölkningsfrekvensen var högre (2,57 gånger per dag) före betessläppet än när korna var släppta på bete (2,45 gånger). Ett sätt att förbättra kotrafiken och öka mjölkningsfrekvensen är att hindra kor med mjölkningstillstånd att gå ut på bete innan de är mjölkade.

Dygnsvariation

En modell för att förbättra betesrutinen är deltidsbete och utnyttja betet när korna är mest intresserade av att beta. Doktoranden Haldis Kismul har visat att korna har en intensiv betesperiod morgon och kväll. Korna gick ut och betade direkt på morgonen när de fick tillträde till betet, mitt på dagen var de inne och först vid 16-tiden gick de ut för att beta igen.

Motionsbete eller produktionsbete

Utifrån kunskapen om kornas betesbeteende genomfördes ett försök på Lövsta forskningscentrum där hälften av korna fick tillgång till ett rastbete och den andra hälften ett produktionsbete på morgonen (klockan 6.00 -10.30) och kvällen (16.00-20.00). Korna som gick på rastbete hade full inomhusutfodring medan den andra gruppen fick ungefär hälften av sitt grovfoder från betet. Trots en lägre mjölkningsfrekvens hos korna som fick produktionsbetet blev det ingen skillnad i mjölkavkastning mellan grupperna. Produktionsbetesgruppen var ute dubbelt så lång tid som de andra korna och ägnade 67 procent av sin utetid till att beta.

Nattbete

I ett annat betesförsök, som genomfördes med kor som mjölkades I en robotkarusell morgon och kväll, fick korna tillgång till betet endast under natten och hölls inne med ensilage dagtid (Andersson, 2015). Nattetid kunde korna röra sig fritt mellan bete och stall. Under sommaren upprepades perioder med enbart bete som grovfoder nattetid med perioder då korna under natten kunde välja mellan att beta eller att äta ensilage inne I stallet. Varje period omfattade två veckor där första veckan var tillvänjning och sista veckan användes som mätvecka. Kraftfodertilldelningen följde stallets rutiner och erbjöds i foderautomater inne hela sommaren.

Under de perioder korna endast fick tillgång till bete nattetid tillbringade de 8,5 timmar på betet medan de under perioder när de kunde välja mellan bete och ensilage var ute betydligt kortare tid, 5,3 timmar i genomsnitt. Samtidigt betade korna i 3,8 timmar om de inte fick foder inomhus, medan de betade 2,2 timmar om de även fick tillgång till ensilage.

Rasskillnader

I studierna har även ingått att se om raserna svensk holstein och svensk röd boskap skiljer sig åt i något avseende vad gäller behandlingarna. Man fann inga större skillnader mellan raserna men indikationer på att svensk röd boskap hade ett mer aktivt betesbeteende med längre tid på betet, fler betestillfällen och längre betestid än svensk holstein. Däremot blev det ingen effekt på mjölkavkastningen av att de var mer aktiva på betet.

BetesKalle och beslutsstöd

Planen för EU-projektet var även att sammanfatta forskningen på ett tillämpat sätt samt utveckla olika beslutsstödsystem där lantbrukaren kan lägga in data från den egna gården och se hur utfallet blir med olika betesalternativ. Denna roll föll på de olika ländernas rådgivningsorganisationer. Ett dokument, där resultat från senare års forskning om AMS och bete har sammanfattats, utarbetades för lantbrukare och rådgivare och en svensk version av detta dokument utarbetades av Emelie Oskarsson på Växa Sverige. Denna rapport finns tillgängliga för nedladdning från projektets hemsida. Inom ramen för projektet har Claes Åkerberg på Växa Sverige även tagit fram ett interaktivt system, BetesKalle, som också har anpassats för svenska förhållanden. I programmet finns en ekonomisk analys och man kan ändra priser och andra faktorer och se hur betesvinsten ökar eller minskar.

Birgitta Johansson

Fakta:

AUTOGRASSMILK genomfördes i sex länder, Irland, Nederländerna, Frankrike, Belgien, Danmark och Sverige och finansierades av EUs 7:e ramprogram