SLU-nyhet

Tiden i grisningsboxen påverkar suggor och kultingar i gruppsystem

Publicerad: 10 januari 2017
Grisar-frigång-istock.jpeg

Genom att låta suggor med smågrisar stanna längre i grisningsboxarna innan de förs samman i gruppdiboxar minskar stressnivån hos suggorna och dödligheten hos smågrisarna. Det visar Ola Thomsson i sin avhandling ”Sow Reproduction and Piglet Performance in Multi-Suckling Pens”.

I Europa har det blivit vanligare att hålla grisar i grupp under vissa delar av uppfödningen. Inom ekologisk grisproduktion i Sverige är det vanligt att digivande suggor med smågrisar går i gruppdibox med andra suggor från två till tre veckor efter grisning till sex veckor efter grisning. Att hålla suggor i gruppdiboxar är ett enkelt sätt att tillgodose kravet på utevistelse som finns i ekologisk grisproduktion.

Att hålla grisarna i gruppdiboxar kan dock innebära vissa problem. Suggorna kan komma i brunst, smågrisdödligheten är hög och vikten hos smågrisarna kan variera mycket när det är dags för avvänjning. Syftet med avhandlingen var att undersöka hur dessa tre faktorer påverkades av hur länge suggan stannade med kultingarna i grisningsboxen innan de sammanfördes med andra suggor i en gruppdibox (efter en, två eller tre veckor). Stressnivån hos suggorna i samband med sammanförningen i gruppdiboxen mättes också genom att saliven analyserades för stresshormonet kortisol.

Att vänta med att hålla suggor i grupp och smågrisar upp till tre veckor efter grisning visade sig reducera smågrisdödligheten i gruppdiboxen och vara mindre stressande för suggorna. Däremot var det ingen skillnad i smågristillväxt, kulltillväxt eller viktvariation inom kull vid avvänjning. Suggorna som hållits två eller tre veckor i grisningsbox hade ett kortare intervall mellan avvänjning och brunst jämfört med de suggor som hållits endast en vecka.

Sidansvarig: janne.nordlund.othen@slu.se