Kolinlagring viktig variabel i livscykelanalys av växthusgaser och betestryck

Kor av köttras och deras kalvar kan utfodras med en stor andel bete, men det innebär också utsläpp av växthusgaser. Frågan är om ett högre betestryck kan minska klimatkostnaden per kilogram kött? 

En kanadensisk studie har jämfört fyra olika betesstrategier med hjälp av livscykelanalys. Betesstrategierna varierade med hektar per djur och om man inkluderade rotationsbetning. I analysen skapade forskarna en teoretisk modell av en typisk nötboskapsgård och jämförde olika betesstrategier genom att lägga in olika skattningar som tidigare gjorts för de flöden av energi och material som går in och ur en typisk gård. Modellen innehöll 124 vuxna djur och deras kalvar och analysen omfattade 8 år. Fyra olika betesstrategier jämfördes på detta sätt.

Först analyserades växthusgasutsläpp utan att ta hänsyn till kolinlagringseffekt och sedan med. Analys utan kolinlagring visade att högre betestryck gav lägre utsläpp av växthusgaser per kilo slaktad vikt. Det vill säga att störst effektivitet, kilogram kött per markyta, gav lägre växthusgasutsläpp per kilogram kött. I analysen där kolinlagring inkluderades jämnades resultatet ut mellan de olika betesstrategierna. 

I sin sammanfattning poängterar författarna att det är viktigt att ta med alla växthusgasutsläpp och "sänkor" inom idisslarnas produktionssystem när deras miljöpåverkan skall uppskattas. Samtidigt är det svårt att uppskatta betesstrategiernas påverkan på kolinlagringen, då det handlar om komplexa interaktioner mellan klimat, jordmån, växtarter och olika sätt att sköta betet.