Grisar i ekologisk produktion som har möjlighet att röra sig på större ytor både inne och ute, får oftare leder kasserade vid slakt jämfört med grisar i konventionell produktion i avgränsade boxar. Både ben och fläskdelar i anslutning till leden skulle annars kunnat användas till livsmedel.
Forskarna undersökte om de olika stallmiljöerna för dessa två produktionsformer påverkade förekomsten av osteokondros och rödsjukeartrit, och därmed kassering av leder vid slakt.
Osteokondros hos grisar
Osteokondros är en utvecklingsrubbning i tillväxtbrosket som i förlängningen skadar ledbrosket hos växande grisar. Det ger ett brosklock eller en lös broskbit i leden (ledmus) vilket är en vanlig orsak till ledinflammation med smärta och därmed hälta som följd. Den svullna leden kasseras ofta vid slakt.
Bedömning av ledskada och infektion med rödsjukevirus
För att identifiera ledskador bedömde forskarna grisens rörelsemönster för att se om det var en tillförlitlig metod för att upptäcka ledskador som resulterade i hälta. Efter slakt undersökte forskarna också bog-, armbågs-, knä- och has-leder från höger och vänster sida från samtliga slaktkroppar för att påvisa sjukliga förändringar. Man undersökte också om grisarna bar på antikroppar mot rödsjukevirus under sin levnad och om det fanns tecken på rödsjukeinfektion i leder efter slakt. Forskarna jämförde frigående slaktsvin (91 Hampshire (Yorkshire × Lantras) korsningar) som fick gå i flock och hade tillgång till en rastgård och betesmark utomhus samt ett stort stall med djupströbädd med slaktsvin (45 Hampshire (Yorkshire x Lantras)) som vistades i konventionella avgränsade grisboxar inomhus. Grisarna var på samma gård och fick likaratad utfodring och skötsel.
Resultat visar på mer osteokondros hos frigående grisar
De frigående slaktsvinen hade betydligt högre förekomst och mer allvarlig form av osteokondros i armbågsleder och hasleder jämfört med slaktsvinen som vistats i konventionella avgränsade grisboxar inomhus. I inget fall påvisades rödsjuka.
Ytlig besiktning räcker inte för att upptäcka
Studien visade att leder med osteokondros syntes inte i grisens rörelsemönster. Inte heller ytlig besiktning av leden vid slakterikontroll var tillräcklig för att hitta alla ledskador.
–Vår studie visade också att en levandedjurbesiktning av rörelsemönster och en ledbesiktning på slakteri av oöppnade leder inte kan betraktas som sanningsenliga metoder när det gäller att bedöma ledhälsan hos slaktsvin, säger Stina Ekman.
Hon menar att nuvarande metoder missar många ledskador som med största sannolikhet kan ge smärta och därmed inverkar menligt på djurens välfärd.
Sämre ledhälsa på grund av mer aktivitet
Den stora skillnaden i ostekondrosfrekvens kan bero på att frigående grisar är mera aktiva och belastar lederna mer än grisar uppfödda i boxar inomhus. I ekologisk produktion är det viktigt att grisar kan utöva sina fysiska aktiviteter såsom att böka och beta.
– Våra resultat indikerar att detta kan leda till sämre ledhälsa, säger forskaren Pernille Engelsen Etterlin.
Men det behövs utökade studier med fler ekologiska gårdar för att säkerställa resultaten, understryker hon.
– En annan grisras, exempelvis Linderödsgrisen, bör också utvärderas, då den kanske visar sig ha en mer robust ledhälsa lämpad för utevistelse med fysisk aktivitet.
Skrivet av Eva Salomon, senior forskare knuten till EPOK
