SLU-nyhet

Snabbväxande kycklingar är inte lämpliga i produktion med långa uppfödningstider

Publicerad: 04 april 2017

Snabbväxande kycklingraser är mindre aktiva än långsamtväxande vid längre uppfödningstider och trots att de vill är det inte alltid fysiskt möjligt när kycklingarna blir för stora. Det visar en nyligen publicerad studie från en forskargrupp vid SLU. – Vi konstaterar att snabbväxande inte är lämpliga för produktionssystem med långa uppfödningstider, säger Anna Wallenbeck, en av forskarna bakom studien.

En av grundidéerna inom ekologisk djuruppfödning är att djuren ska ha möjlighet att utföra sina naturliga beteenden. Avelsarbetet hos våra husdjursraser har dock i vissa fall gått så långt att djuren kan få det svårt att utföra dessa beteenden. Särskilt när de föds upp där miljö och uppfödningstid skiljer sig mycket från den produktion de är avlade för att producera i.

För kycklingar blir detta tydligt eftersom de kycklingraser som används inom konventionell uppfödning är tydligt anpassade för att växa så snabbt som möjligt inom en viss tid. Vanligtvis 30 till 40 dagar. Inom ekologisk produktion måste en slaktkyckling leva mer än dubbelt så lång tid och då blir en snabbväxande kyckling för stor.

I studien jämfördes en snabbväxande Ross 308 med en mer långsamtväxande Rowan Ranger. Forskarna ville dels jämföra de olika rasernas beteende vid en längre uppfödning men också om foder med högt respektive lågt proteininnehåll påverkade hur kycklingarna betedde sig.

Resultatet av studien visade att den mer långsamtväxande Rowan Ranger var mer aktiv än den snabbväxande Ross 308. Båda raserna var dock mindre aktiva mot slutet av uppfödningsperioden och proteinmängden i fodret visade sig inte ha någon betydelse. Forskarna kunde inte se någon signifikant skillnad mellan raserna i så kallat komfortbeteende, som till exempel putsning, sandbad och flaxande med vingar. Även om antalet Rowan Ranger som utförde dessa beteenden var fler. Sovtiden hos fåglarna skiljde sig inte vilket kan betyda att de snabbväxande kycklingarna var vakna och ville vara mer aktiva men att det inte var fysiskt möjligt.

Forskarna drar slutsatsen att den långsamtväxande rasen är mer aktiv än den snabbväxande men att aktiviteten avtar med ålder och storlek även för den långsamtväxande. De långsamtväxande verkar dock vara mer beteendemässigt lämpade för längre uppfödningstider och forskarna genomför just nu beteendestudier där två olika långsamtväxande raser jämförs.

Janne Nordlund Othén

Sidansvarig: janne.nordlund.othen@slu.se