SLU-nyhet

Viktigt att bekämpa varroakvalster i rätt tid för att minska risken för sjuka bin

Publicerad: 18 september 2017
dwv-ingress.png

Ett bisamhälle som har angripits av varroakvalster kommer att duka under inom några år om inte kvalstren bekämpas. Men det är inte kvalstren i sig som försvagar samhället utan det virus som det sprider – Deformed Wing Virus (DWV) som bland annat ger upphov till deformerade vingar. Därför har biforskare på SLU tittat på vad som händer med själva viruset efter att kvalstren bekämpats och försvunnit. Det visade sig att det är viktigt att bekämpa kvalstren så tidigt som möjligt på hösten så att samhället kan ersätta virus-angripna bin med friska bin innan invintringen.

Varroakvalstret livnär sig på kroppsvävnad hos puppor och vuxna bin och bidrar då till snabb spridning av viruset. Men bina kan också sprida viruset till varandra, främst när bina matar sina larver och när de rensar ut sjukt yngel från samhället. Dessa  smittvägar är viktiga för att upprätthålla virusepidemin även när kvalstret har tagits bort.   

- Vi pratar mest om kvalstren och hur de ska bekämpas, men vad händer med viruset? Det är inte så väl känt och det var det vi ville undersöka, säger Barbara Locke, forskare på institutionen för ekologi.

Behandlades med Apistan

Barbara och hennes kollegor utgick från sex bisamhällen som var angripna av varroakvalster. De delade varje bisamhälle på två, varav en behandlades mot kvalster med Apistan (ett effektivt medel mot varroa), det andra behandlades inte. Kvalstren försvann i princip helt från de behandlade bisamhällena, och som förväntat ökade de snabbt i antal i de obehandlade samhällena. För att se vad som hände med viruset tog de prov på vuxna bin och puppor varannan vecka efter behandlingen. Mängden virus i behandlade samhällen minskade kraftigt till en början: tillräckligt för att bina skulle klara sig över vintern. Men framåt hösten började mängden virus sakta men säkert öka igen; aldrig över dödlighetsgränsen men betydligt högre än den lägsta nivån. Varför är än oklart, men troligen är det kopplat till de stora fysiologiska och funktionella skillnaderna mellan ’sommarbin’, som lever ungefär sex veckor och ständigt ersätts med nya bin under säsongen, och ’vinterbin’ som lever hela sex månader från hösten till våren.

- Det vi såg var att generationstiden för bin spelade större roll än man tidigare trott för behandlingen, säger Barbara Locke.

Tajmningen viktig

Det viktigaste resultatet rent praktiskt är att tajmingen av kvalsterbehandlingen är mycket viktig. Om inga eller få kvalster finns på sensommaren är en behandling på hösten tillräckligt för att minimera kvalstermängden till våren därpå då bisamhället återigen tillväxer. Men om det finns mycket kvalster måste man bekämpa kvalstren tidigt så att bisamhället har tillräckligt med tid för att ersätta svaga virusangripna bin med friska bin innan vintern.

- Det bör helst ske minst sex veckor innan vinterbina produceras men man kan förstås inte behandla innan man tagit hand om honungen. Rent vetenskapligt är det ett steg i att förstå virusets dynamik, säger Barbara Locke.

dwv2.png
Bin med varroakvalster på ryggen. Foto: Barbara Locke Grandér