SLU-nyhet

Ska säkerhetsgranskade GM-grödor få odlas i EU? Låt länderna bestämma själva, föreslår experter

Publicerad: 11 januari 2018
majs300.jpg

Odlingen av genetiskt modifierade grödor har länge varit en omtvistad fråga inom EU. Nu föreslår en grupp experter inom bioteknik och juridik en mekanism som kan ta udden av de politiska låsningarna i godkännandeprocessen. Varje land bör självt få avgöra om en GM-gröda som klarat EU:s riskbedömning också ska få odlas i landet, är budskapet i en debattartikel i tidskriften Nature Biotechnology.

Europeiska unionen (EU) har under många år hämmats av ett dåligt fungerande omröstningsförfarande när det gäller godkännande av kommersiell odling av genetiskt modifierade grödor inom EU.

– Flera länder uppvisar regelbundet ett röstningsbeteende som verkar vara politiskt snarare än vetenskapligt motiverat, säger Dennis Eriksson, som är forskare vid SLU:s institution för växtförädling och artikelns huvudförfattare.

Dennis Eriksson presenterar nu – tillsammans med Nélida Leiva Eriksson, forskare i biokemi vid Lunds universitet (LTH), och medförfattare från 11 andra länder – en lösning på problemen med omröstningsförfarandet. I sin artikel uppmanar de EU-kommissionen att införa en lagstiftning som gör det möjligt för enskilda EU-länder att individuellt godkänna odling av genetiskt modifierade grödor som har fått godkänt i EU:s riskbedömning. Detta skulle göra det möjligt för länder att dra nytta av nya växtsorter med egenskaper som har stort värde nationellt. Det skulle också minska trycket på EU-kommissionen, då denna inte längre skulle vara tvungen att fatta beslut (eller låta bli att göra det) som strider mot den politiska viljan i flera EU-länder.

För två år sedan infördes en ny lagstiftning som ger enskilda EU-länder rätt att förbjuda odling av genetiskt modifierade grödor trots EU-godkännande. Detta var i sak ett avsteg från det harmoniseringsmål som finns i EU:s GMO-direktiv, i riktning mot ökad bestämmanderätt för nationella parlament. Som konsekvens av detta menar författarna att enskilda länder också bör ha motsvarande rätt att tillåta odling av genetiskt modifierade grödor.

– Riskbedömningsförfarandet bör dock förbli EU-gemensamt, som det är idag, under ledning av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, säger Dennis Eriksson. Det möjliggör en mer omfattande och konsekvent bedömning med större resurser och högkvalificerade, oberoende experter.

– Vårt förslag skulle ge mer förutsägbara villkor för både jordbrukare och marknaden. De länder som så önskar skulle kunna bana väg för sorter med en rad önskvärda egenskaper. Det kan t.ex. handla om sorter som minskar behovet av bekämpningsmedel, om glutenfri spannmål och om sorter som förbättrar matens näringsmässiga och hälsofrämjande egenskaper.

Mer information

Dennis Eriksson, forskare
Institutionen för växtförädling
Sveriges lantbruksuniversitet, Alnarp
+46 (0)73-566 95 22, dennis.eriksson@slu.se
www.slu.se/en/cv/dennis-eriksson/
www.slu.se/mistrabiotech

Artikeln

Dennis Eriksson, Eugénia de Andrade, Borut Bohanec, Sevasti Chatzopolou, Roberto Defez, Nélida Leiva Eriksson, Piet van der Meer, Bernd van der Meulen, Anneli Ritala, László Sági, Joachim Schiemann, Tomasz Twardowski & Tomáš Vaněk. 2018. Why the European Union needs a national GMO opt-in mechanism. Nature Biotechnology, 36(1):18-19.
http://rdcu.be/ErFc