SLU-nyhet

Ny kunskap om mekanismerna bakom biologisk bekämpning med mykoparasit

Publicerad: 27 november 2018

Svampen Clonostachys rosea har stor potential som växtskyddsmedel mot flera svampsjukdomar. En ny studie från SLU avslöjar mer information om mekanismerna bakom den biologiska bekämpningen. Två ämnen som tidigare var helt okända och är involverade i bekämpningen av skadesvampar har beskrivits.

Clonostachys rosea är en mykoparasitisk svamp som vanligtvis dödar sin värd. Svampen är skadlig för flera olika slags skadesvampar och har utvecklat strategier för att konkurrera med andra svampar genom att producera olika metaboliter. På grund av detta är C. rosea mycket användbar som ett biologiskt växtskyddsmedelmedel mot sjukdomar, särskilt i jordbruksproduktionssystem.

Biologisk bekämpning – men exakt hur fungerar det?

Vi vet alltså att C. rosea är ett bra biologiskt växtskyddsmedel, men vilka är de faktiska mekanismerna bakom detta? Polyketider är en grupp sekundära metaboliter som är en del av anledningen till att C. rosea är skadlig för andra svampar. De kodas av flera gener som kallas PKS. Även om de här generna är väldigt viktiga för funktionen vet vi idag överraskande lite om dem.

– Därför ville vi undersöka ett intressant genkluster som verkade bli aktivt när C. rosea interagerade med skadesvamparna Botrytis cinerea och Fusarium graminearum, säger Magnus Karlsson, forskare vid CBC, Kompetenscentrum för biologisk kontroll och vid institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi.

Kornplantor i experimentet. Till vänster: En kontroll med bara korn, i mitten: korn med skadesvampen Fusarium graminearum, och till höger: korn med Fusarium graminearum och Clonostachys rosea.
Ämnet clonorosein A bekämpar växtskadesvampen Fusarium graminearum. Till vänster: kontroll med växande konidier (en formation där svampsporerna bildas) av F. graminearum. Till höger: Konidier av F. graminearum tillsammans med clonorosein A.

Viktigt genkomplex kartlagt och nya ämnen upptäckta

Resultaten från studien visade att gener i PKS-klustret var nödvändiga för att producera ämnen som används vid bekämpning av skadesvampar.

- Vi visade att uttrycket av PKS-gener reglerades både av vilka näringsämnen som fanns tillgängliga och genom interaktioner med andra svampar. Vi identifierade också två tidigare helt okända föreningar med aktivitet mot både B. cinerea och F. graminearum som vi nu kallar Clonorosein A och B, säger Mukesh Dubey vid institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi.

– Resultaten är en till pusselbit som behövs för att vi ska förstå och utveckla biologisk bekämpning med svampen C. rosea, säger Mukesh Dubey.

Sidansvarig: cajsa.lithell@slu.se