I studien ingick smågrisar från 14 dagars ålder som föddes upp tills de vägde cirka 20 kg. De avvandes vid 49 dagars ålder och den totala försöksperioden delades in i en period "före avvänjning" och en period "efter avvänjning". Under hela försöksperioden fick de ett och samma foder antingen med hög (72 procent), måttlig (22,5 procent) eller låg (13 procent) inblandning av inköpta högvärdiga proteinråvaror.

De proteinråvaror som ingick i fodret med hög andel var dyra ekologiska råvaror så som skummjölkspulver, extruderad åkerböna och rostad sojaböna. Fodret med måttlig andel inköpta proteinråvaror baserades i högre grad på hemodlade ekologiska proteingrödor så som ärtor och lupiner, men med en viss del inköpta proteinråvaror i form av sojakaka och vassle. I fodret med låg andel inköpta råvaror ingick hemodlade ekologiska proteingrödor, i form av åkerböna och ärtor, i ännu större grad och en mindre andel inköpta råvaror så som soja- och rapskaka. De olika foderbehandlingarna kombinerades också med antingen ett gräs/klöver ensilage eller med halm.

Protein- och aminosyrainnehållet i de olika fodren skiljde sig åt, med högst koncentration i fodret med hög andel inköpta råvaror och lägst i fodret med låg andel inköpta råvaror. Innehållet av råprotein i fodren med måttlig och låg andel var motsvarande 2 procent och 14 procent lägre än i fodret med hög andel inköpta råvaror. Även energikoncentrationen var lägre, ca 5 procent, i de två fodren med måttlig och låg andel jämfört med fodret med hög andel inköpta råvaror.

Smågrisarnas tillväxt påverkades av vilket foder de fick. De som fick foder med låg andel inköpta råvaror hade sämst tillväxt och hade också lägst vikt när grisarna var 63 dagar gamla och försöket avslutades. Det var däremot inte någon skillnad i tillväxt mellan grisar som fick foder med hög respektive måttlig andel av inköpta råvaror, varken under perioden efter avvänjning eller sett till hela försöksperioden. Valet av grovfoder (ensilage eller halm) i kombination med de olika foderbehandlingarna hade ingen effekt på smågrisarnas prestation.

När forskarna undersökte produktionseffektivitet och foderkostnader fann man att grisar som fått foder med hög andel inköpta råvaror hade mest effektiv foderomvandlingsförmåga (det vill säga kg foder/kg viktansättning) jämfört med de två andra foderbehandlingarna, men det var ingen skillnad mellan fodren med måttlig och låg andel inköpta råvaror. Man fann dock att foderkostnaden per kg viktansättning var nästan dubbelt så hög för fodret med hög andel jämfört med de med måttlig och låg andel inköpta råvaror.

När man utvärderade hur många dagar och vilken mängd foder som behövdes för att föda upp smågrisarna till 20 kg, visade det sig att det inte var någon skillnad mellan de olika foderbehandlingarna. Foderkostnaden för fodret med hög andel inköpta råvaror var dubbelt så dyrt som fodermedlen med låg eller måttlig andel av inköpta råvaror.

Även om foder med lägre andel inköpta proteinråvaror håller en lägre näringsmässig kvalitet som kan komma att påverka grisarnas tillväxt, kan det utifrån ett ekonomiskt perspektiv ändå vara att rekommendera, förutsatt att produktionen följs upp kontinuerligt och att gården har goda skötselrutiner och ett gott hälsoläge. Man ska komma ihåg att grisarna i denna studie avvandes vid 49 dagars ålder och att studien avslutades ganska kort efter avvänjning. Dessutom hade grisarna som ingick ett mycket gott hälsoläge.

Magdalena Åkerfeldt