Forskare från SLU har visat hur ett ökande antal rovdjursarter minskar förmågan hos näringsvävsmodeller baserade på enstaka egenskaper att förutse trofiska interaktioner och dynamiken hos näringsvävens arter. Den här nya informationen är viktig när man vidareutvecklar näringsvävsmodeller som kan bli användbara verktyg för att förutsäga biologisk bekämpning.
Vi har länge vetat att djurs kroppsstorlek kan hjälpa till att förklara olika biologiska fenomen, som till exempel individers fysiologi samt processer och mönster i våra ekosystem. Det finns till exempel ett antagande att predation bestämd av sambandet mellan rovdjurs och bytesdjurs kroppsstorlek är den huvudsakliga drivkraften bakom ett samhälles ekologiska dynamik.
Modeller över näringsvävar som baseras på kroppsstorlekar hos arter som interagerar med varandra kallas för ”Allometric Trophic Network”-modeller. Trots att sådana modeller endast bygger på skillnader på kroppsstorlek har de potential att förutsäga hur förekomsten av arter i riktiga ekosystem (inklusive jordbrukssystem med skadedjur och naturliga rovdjur) förändras över tid.
I studien användes fyra rovdjur med olika kroppsstorlekar. Ett av rovdjuren var åkersvartlöpare (Pterostichus melanarius). Foto: Mattias Jonsson.
1/1
Tomas Jonsson, Riikka Kaartinen, Mattias Jonsson och Riccardo Bommarco (från institutionen för ekologi på SLU, TJ även från Högskolan i Skövde), ville undersöka om andra egenskaper än kroppsstorlek är viktiga i mer komplexa näringsvävar.
- Vi genomförde ett experiment i burar med bladlöss som bytesdjur och en rad olika rovdjur. Vi kombinerade fyra rovdjur med varierande kroppsstorlekar och undersökte i vilken mån resultaten av experimentet kunde relateras till kroppsstorlekar, eller om det fanns andra viktiga egenskaper hos arterna som påverkade, säger Mattias Jonsson.
Sammantaget visade det sig att skillnaderna i kroppsstorlek mellan rovdjur och bytesdjur i stor utsträckning kunde förutsäga vad som skulle hända i ekosystemet. Det bekräftar att Allometric Trophic Network-modellen kan beskriva samhällsdynamiken anmärkningsvärt bra.
- Vi fann emellertid att kroppsstorleken inte var lika viktig när komplexiteten ökade i näringsvävarna. Detta beror på en kombination av indirekta effekter där tätheten och beteendet hos specifika rovdjur och bytesdjur ändrades då fler arter introducerades på ett sätt som inte tas hänsyn till i den nuvarande modellen. De här effekterna är antagligen relaterade till andra egenskaper än kroppsstorlek, vilket man måste ta hänsyn till om resultatet ska skalas upp, säger Tomas Jonsson.
Resultaten i den här studien uppmuntrar till vidareutveckling av dynamiska näringsvävsmodeller som även inkluderar och utforskar sådana här indirekta mekanismer. Detta kan leda till att arters dynamik i verkliga ekosystem kan förutses bättre över tid.
Tomas Jonsson, forskare
Institutionen för ekologi, SLU
tomas.jonsson@slu.se 018-673401
Mattias Jonsson, forskare
Institutionen för ekologi/ Kompetenscentrum för biologisk bekämpning, CBC
mattias.jonsson@slu.se 018-672450
Riccardo Bommarco, professor i lantbruksentomologi
Institutionen för ekologi, SLU
riccardo.bommarco@slu.se 018-67 24 23