SLU-nyhet
Kunskapsöverföring om djurhälsa
Publicerad: 31 maj 2018
Trots många insatser från forskare, veterinärer, rådgivare och lantbrukare är det fortfarande hög förekomst av produktionssjukdomar hos våra lantbruksdjur, detta även inom ekologiska produktionssystem. Det har i sin tur lett till att effektiviteten i befintliga tillvägagångssätt vad gäller kunskapsöverföring kring djurhälsan kan ifrågasättas. Med utgångspunkt från detta har en grupp forskare identifierat nödvändiga förutsättningar och potentiella hinder och begränsningar för framgångsrik kunskapsöverföring kring djurhälsa och i studien tog man också hänsyn till olika intressentperspektiv.
Information- och kunskapsöverföring mellan forskning och gårdspraxis är grundläggande för att omsätta lantbruksvetenskap i praktiken. Trots detta finns få studier gjorda med fokus på vad som krävs för att kunskap ska överföras på ett framgångsrikt sätt.
Frågan om djurs hälsa och välbefinnande är ett angeläget diskussionsämne inom all animalieproduktion och inom ekologisk djurhållning. Produktionssjukdomar beror på flera olika faktorer och förekomsten av olika åkommor uppstår av en begränsad möjlighet för djuret att anpassa sig till sina förutsättningar i en specifik situation. Djurhälsa är ett komplext fenomen och det faktum att det uppstår från ett samspel mellan djuret och dess levnadsförhållanden kan inte räknas bort.
När det gäller överföring av kunskap kring djurhälsa ökas komplexiteten ytterligare av det sociala systemet, inklusive gårdens drift och skötselrutiner. Den sociala aspekten spelar dock en nyckelroll för en förbättring av hälsoläget, eftersom det direkt påverkar djurens levnadsförhållanden där produktionssjukdomarna uppstår.
Baserat på en socio-kognitiv inställning till kunskapsöverföring, använde forskarna olika kommunikationstekniker (till exempel uppskattningar av djurhälsosituationer, miljö-intressentanalyser och dialogsamtal) för att kunna skildra och dokumentera olika intressentgruppers synpunkter på och förståelse av begreppet djurhälsa.
Det visade sig finnas skillnader i förståelsen av djurhälsobegreppet och hur man tar emot och bedömer information (utifrån hur man relaterar det till sig sin egen situation), som hindrar processen av kunskapsöverföring. Resultaten visade på en mycket komplex bild över hur intressenterna reflekterade över djurhälsa. Det berodde dels på bredden av intressenter, att det var en stor variation i åsikterna både mellan och inom intressegrupperna, samt det stora antalet faktorer att ta hänsyn till inom produktionssystemet. Dessa hinder leder, enligt forskarna, till att den målinriktade kunskapsöverföringen får göra betydande eftergifter när det gäller djurhälsa, och att det krävs ett tydligare ramverk som kan ge förutsättningarna för god kunskapsöverföring.
Forskarna föreslår också att ett gemensamt strategiskt mål, som minskar förekomsten av produktionssjukdomar, skulle kunna bidra till att kringgå den nuvarande bristen på en allmänt accepterad definition av djurhälsa. Detta skulle dessutom kunna fungera som ett mått för hög kvalitet, i linje med höga krav på god djurvälfärd inom animalieproduktionen.
Magdalena Åkerfeldt