Tema Hyggesfritt: Glöm inte hänsynen

Line Djupström har jobbat länge med naturhänsyn på hyggen och i alternativa skötselmetoder vid Skogforsk och SLU. Hon tror att hyggesfria metoder är ett viktigt komplement till trakthyggesbruket. Inte minst för de svårspridda arterna.

Och hon håller med Ulf Johansson. I en rationellt skött hyggesfri skog finns ingen garanti för att det skapas död ved. Den är lika viktigt att spara och skapa där som i trakthyggesbruket.

– I trakthyggesbruket får vi ofta en stor puls av död ved i slutet av omloppstiden. Veden torkar och bryts ner och sen har vi en liten nytillförsel under resten av omloppstiden. Vedlevande mossor och svampar behöver kunna flytta till nya substrat när den gamla veden inte längre passar. I en blädad skog har vi en mer kontinuerlig tillförsel av död ved. Det kommer alltid att finnas ved i olika nedbrytningsstadier så att svårspridda arter kan hitta nya platser att leva på.

– Men det förutsätter förstås att den döda veden lämnas kvar i skogen.

Hon tipsar också om att lämna den döda veden i trädgrupper vid sidan av stickvägarna, då är det mindre risk att den körs sönder.

Trädlevande lavar är ett annat exempel på arter som kan gynnas av hyggesfritt. Många hänglavar och barklevande lavar sprider sig bland annat genom fragmentering – små delar av laven faller ner och fastnar på andra träd.

– I en blädad skog eller i en skärmställning finns alltid nya mindre träd där lavarna kan etablera sig. Träden tillåts också bli gamla, och det gynnar ju lavarna.

Små- och storskaliga störningar

Mykorrhizasvampar som är beroende av levande träd, insekter knutna till död ved och ihåliga träd, samt lavar och mossor i fuktiga miljöer är exempel på artgrupper som ofta gynnas av skoglig kontinuitet. Men många arter är också beroende av störningar, ljus och värme. Här skiljer sig trakthyggesbruk från hyggesfritt. I den hyggesfria skogen är störningarna småskaliga, det blir bara små luckor när de större träden tas ut. Trakthyggesbruket skapar mer storskaliga störningar som efter en storm eller brand. Det finns många rödlistade arter som är beroende av solbelyst död ved, fristående träd eller störd mark.

– Men även i de hyggesfria alternativen kan vi tänka på att skapa olika miljöer, till exempel högstubbar i kanter mot söder eller lite större luckor. Då får även de störningsgynnade arterna en chans.

– En mix av trakthyggesbruk och hyggesfria metoder ger förmodligen mest mångfald. Då skapar vi miljöer både för gammelskogens arter och de markväxter och andra pionjärarter som kommer efter kalavverkningen. Men vi behöver också bevara större skogsområden, t.ex. som reservat, för att klara mångfalden.

Text och bild: Sverker Johansson