På Sheraton Hotell i Stockholm samlades upp mot 350 personer under konferensen Låt staden grönska! den 5 – 6 december, kring temat ekosystemtjänster och hållbar stadsutveckling. Efter två informationstäta dagar med föreläsningar, presentationer och workshops, kunde det konstateras att ekosystemtjänster är ett nödvändigt perspektiv i planeringen och utvecklingen av framtidens städer.
Ekosystemtjänster är egentligen inte någonting nytt inom fysisk planering, det är själva begreppet som först nu blivit bredare etablerat. Fler än de redan invigda har fått upp ögonen för ekosystemtjänster vilket visade sig genom en blandning av olika professioner på konferensen, både på och utanför scen. Det är tydligt att mycket görs och har gjorts, men också att det finns stora kunskapsbehov samt strukturella och organisatoriska brister som förhindrar och försvårar för arbetet i praktiken. Plan- och bygglagen (PBL) är exempel på ett hinder som många kommuner menar stoppar dem från att arbeta med ekosystemtjänster, eftersom det är brist på lagstöd. Doris Grellman från Boverket höll en föreläsning om just detta och hur man kan integrera ekosystemtjänster i andra delar av lagstiftningen, Grellman menade att det finns goda möjligheter till detta. För den intresserade finns det information att hämta på Boverkets hemsida och under temat Ekosystemtjänster i plan- och bygglagen.
Värdering
Värdering av ekosystemtjänster var också ett hett ämne under konferensen. Hur kan vi motivera arbetet med ekosystemtjänster ekonomiskt? Följderna av skyfallen i Malmö 2014 var ur ett ekonomiskt perspektiv enorma. Miljonbelopp hade kunnat besparas om staden varit bättre rustad med naturens resurser istället för med hårdgjorda ytor. Värdering handlar egentligen inte bara om det monetära värdet, utan även det biologiska och kulturella, något som kan vara svårt att klämma in en kvantitativ form. Även om det redan finns metoder och verktyg för att värdera ekosystemtjänster, så visade konferensen också att det finns behov av at utveckla dessa, framförallt när det kommer till de mer kvalitativa aspekterna.
Multifunktionella ytor
Multifunktionalitet kom snabbt att bli ett av konferensens ledord, det var ett återkommande begrepp på föreläsningar, presentationer och i diskussioner. I städer som blir allt tätare behöver ytorna mellan husen kunna hantera olika funktioner och behov som staden har. Projektet Urban Layers, som presenterades av MORF landskapsarkitekter och Ekologigruppen, var ett praktiskt exempel på hur detta testats i praktiken genom att behovet av biodiversitet, stadsliv och dagvattenhantering slagits ihop i en och samma lösning. Det var flera föreläsare som menade att vi i framtiden kommer ha stort behov av multifunktionella ytor, och att vi kommer tvingas gå ifrån konceptet om endimensionella rum till förmån för det mer komplexa.
Samverkan
Avslutningsvis berörde konferensen även temat samverkan, och hur vi ska få till detta i praktiken utan att gömma oss bakom fina begrepp. Vikten av att förstå varandras olika vardag och verklighet för att kunna skapa mötesplatser betonades. Någon poängterade att samverkan handlar om ödmjukhet och om att lyssna, medan en annan ansåg att de globala målen är exempel på något konkret som för samman olika professioner i deras arbete. Behov av beslut om samverkan på lednings- och policynivå påpekades, samt att samverkan är ett arbetssätt som kräver tid, resurser och implementering.
Det jag bär med mig ifrån konferensen är en påminnelse om att det inte finns några enkla svar på komplexa frågor. Detta behöver inte vara någonting negativt, utan är snarare en uppmaning om vad som kommer krävas av oss och vart vi måste börja för att lyckas bygga resilienta och hållbara städer.
Maria Burén
Student på masterprogrammet Landscape Architecture and Sustainable Urbanisation på SLU Ultuna och en av SLU Urban Futures ambassadörer
