SLU-nyhet

Ekologiskt lantbruk, agroekologi och andra alternativa odlingsformer lyfts fram i FAO:s nya rapport om framtida livsmedelsförsörjning

Publicerad: 03 maj 2019

I sin nya rapport "The future of food and agriculture. Alternative pathways to 2050” presenterar FAO (FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation) en gedigen genomgång av läget för jordbruket och livsmedelsförsörjningen globalt samt presenterar tre framtidsscenarier för hur världens befolkning kan komma att födas år 2050. Ekologiskt lantbruk och andra alternativa produktionsformer lyfts fram som viktiga strategier i västvärlden där produktionen framför allt måste bli mer hållbar. En viss skördeminskning inledningsvis får då accepteras i dessa regioner medan skördarna måste öka väsentligt i låginkomstområden. Författarna efterlyser mer forskning och utveckling för att anpassa mer hållbara produktionsmetoder till lokala förutsättningar och för att de ska vara möjliga att implementera på familjejordbruk.

Övergripande slutsatser

Några av de övergripande slutsatserna i rapporten är att en mer rättvis inkomstfördelning är avgörande. För att kunna nå de globala hållbarhetsmålen behöver ojämlikheten mellan könen minska, krig upphöra, utsläppen av växthusgaser minska, jordbrukssystem som utarmar naturresurser minska, efterfrågan på resurskrävande animaliska produkter behöver minska liksom svinnet i alla led.

För att uppnå miljömässigt hållbara och hälsosamma koster behöver matpriserna bättre spegla livsmedelsproduktionens verkliga kostnader samt beakta näringsvärdet i maten. Sådana åtgärder antas också leda till minskat svinn. Dessutom måste produktionen av biobränslen från spannmål minskas för att öka tillgången på mat.

Handel med livsmedel kommer fortsatt att behövas, men det behövs starka institutioner för att samordna handeln och förebygga att länder som har strängare miljölagstiftning och mer långtgående sociala villkor inte missgynnas. Mer hållbara jordbruksmetoder kommer att behövas tas i bruk och ytterligare ökningar av skördenivåer kan därför inte förväntas överallt. Ökade skördar får inte åstadkommas till priset av ohållbar användning av vatten, försämring av markbördigheten, förlust av biologisk mångfald eller höga utsläpp av växthusgaser. Det behövs också betydande investeringar för att nå målen.

Tre scenarier

De tre scenarierna som presenteras i rapporten presenterar "möjliga, trovärdiga och konsekventa vägar för hur framtiden kan se ut", det vill säga de är inte prognoser eller förutsägelser[1]. Scenarierna modelleras kvantitativt vad gäller vissa nyckelparametrar till exempel utsläpp av växthusgaser, markanvändning, behovet av livsmedel med mera. De kompletteras med en kvalitativ analys med målet att förbättra beslutsunderlaget för beslutsfattare.

De tre scenarierna är:

Business As Usual (BAU) vilket är ett scenario där utvecklingen fortsätter ungefär som idag vad gäller kostmönster och jordbruksproduktion. Den ekonomiska utvecklingen fortsätter i en måttlig takt men de stora skillnaderna mellan länderna består trots vissa insatser för att minska klyftorna.
Towards Sustainabiliy (TSS) är ett scenario där tillgången till hälsosam mat från mer hållbara produktionssystem uppnås genom en mer rättvis fördelning av inkomsterna, mer hållbara jordbruksmetoder, minskat avfall och en övergång till mer hälsosamma kostmönster.
Stratified Societies (SSS) är ett scenario med hög ekonomisk tillväxt som är ojämnt fördelad. Kosten försämras och miljöförstöringen fortsätter globalt.

Några av de viktigaste resultaten från modellering av scenarierna sammanfattas nedan:

Bruttoproduktionen i jordbruket (i värde) ökar med cirka 50 procent i BAU. Den största ökningen sker i Afrika söder om Sahara, Latinamerika och östra- och centrala Asien. I TSS ökar jordbruksproduktionen mindre (med 40 procent) på grund av minskat svinn och en lägre animaliekonsumtion.
Livsmedelspriserna förblir huvudsakligen stabila i BAU- och SSS-scenarierna fram till 2030 och börjar öka efter det så att de hamnar 13 procent högre år 2050 än 2012 för BAU och 35 procent högre i SSS. I TSS-priserna ökar priserna snabbt på grund av implementeringen av mer hållbara produktionsmetoder som i början medför lägre avkastning.
Kostförändringar illustreras i figur 1 nedan. Jämfört med BAU och SSS innefattar TSS-scenariot en omfördelning av per capita-konsumtionen av animaliska produkter mellan hög- och låginkomstländer – en minskning av konsumtionen i höginkomstländer och en ökning av låg- och medelinkomstländer.
Tamboskapen ökar globalt med 40 procent i BAU med den största ökningen av Afrika söder om Sahara (+ 185 procent). I TSS ökar antalet djur med mer måttliga 26 procent på mer statiska kostmönster och mer extensiva produktionssystem. I höginkomstländerna minskar antalet djur.
I BAU ökar behovet av åkermark med 11 procent med den största ökningen i Afrika söder om Sahara, och i TSS med 6 procent.

[1] Tidigare FAO-rapporter på temat livsmedelsförsörjningen till 2050 innehöll endast ett scenario om den förutspådda utvecklingen inom jordbruket.

Elin Röös