Nya rön om musselodlingens ekonomiska värde som åtgärd mot övergödning i Östersjön

Övergödning av Östersjön är ett väl känt problem som bl.a. yttrar sig i form av syrefria havsbottnar och algblomning. Problemet orsakas av höga utsläpp av kväve och fosfor från bl.a. reningsverk och jordbruk. Flera internationella överenskommelser har ingåtts och åtgärder har genomförts som minskat utsläppen från land. En åtgärd som dock inte genomförts i någon större omfattning är musselodling som kan minska halterna av kväve och fosfor i havet och därmed bidra till en minskad övergödning.

Musselodling är dock intressant som en åtgärd endast om kostnaden för denna åtgärd är lägre än för andra åtgärder inom t.ex. jordbruket, för att uppnå mål om minskade utsläpp av näringsämnen. Om så är fallet, motsvarar värdet av musselodling skillnaden i kostnader för musselodling och för andra, dyrare, åtgärder. Flera forskare menar att kostnaderna är lägre för musselodling än för andra åtgärder (t.ex. Kiessling m.fl. 2019). Kritiker vid Östersjöcentrum i Stockholm pekar på problem med musselodling i form av osäkerhet om musslors tillväxt av som beror på temperatur, strömmar, salthalt m.m. Dessutom kan musselodlingen förstöras vid hårt vinterklimat.

Frågan är då om musselodlingen har ett ekonomiskt värde trots denna osäkerhet. När det är angeläget att uppnå mål om kväve- och fosforreduktioner till Östersjön på ett kostnadseffektivt sätt utgör osäkerhet en kostnad som måste beaktas.

Detta gör Ing-Marie Gren i en ny vetenskaplig artikel där hon har beräknat det ekonomiska värdet av musselodling som en reningsåtgärd för att uppnå internationella mål om kväve- och fosforreduktioner till Östersjön. Musselodling jämförs då med olika åtgärder inom jordbruket (minskad djurhållning och användning av handelsgödsel, ökad areal perenna grödor, odling av fånggröda och anläggning av våtmarker), reningsverk och industri i samtliga länder runt Östersjön. Studien pekar på att effekter på Östersjön av flera åtgärder inom jordbruket är mer osäkra än kväve- och fosforrening genom musselodling. Effekten av t.ex. ändrad markanvändning uppströms i ett avrinningsområde bestäms av geohydrologiska och andra faktorer som påverkas av temperatur, nederbörd, m.m.

Studien visar att om man bortser från all osäkerhet, vilket är vanligt i praktiken och i många vetenskapliga studier, skulle införandet av musselodling minska de totala kostnaderna för att uppnå reningsmålen för Östersjön med ca 10 procent eller 3,4 miljarder kr per år. När osäkerhet i samtliga åtgärder beaktas ökar värdet till 4,3 eller 12,1 miljarder kr per år beroende på hur man definierar och mäter osäkerhet. Odlingen av musslor sker då kostnadseffektivt främst i Danmark och Sverige, som har relativt långa kuststräckor med hög salthalt. Polen tjänar mest på musselodlingen eftersom detta land svarar för en stor andel av den totala tillförseln av näringsämnen och skulle utan musselodling behöva bära en stor del av den totala reningskostnaden.

– Resultaten visar på vikten av att beakta osäkerhet i effekt på Östersjön i samtliga åtgärder, och att värdet av musselodling som reningsåtgärd kan öka när detta görs, säger Ing-Marie Gren.

Mer information

Kontaktperson

Ing-Marie Gren, professor em.
Institutionen för ekonomi
Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala
Telefon: 018-67 17 53, E-post: ing-marie.gren@slu.se
https://www.slu.se/cv/ing-marie-gren/

Artikeln

The economic value of mussel farming for uncertain nutrient removal in the Baltic Sea, PLOS ONE, juni 2019, doi.org/101371/journal.pone.0218023,
https://journals.plos.org/plosone/article?id=10.1371/journal.pone.0218023

Pressbild

(Får publiceras fritt i artiklar om detta pressmeddelande. Fotograf ska anges.)

Skördade musslor. Foto: Lena Tasse, Region Östergötland