Medan forskare vid SLU i Alnarp jobbar med att domesticera den vilda växten fältkrassing till en ny oljegröda, testar forskare vid SLU i Ultuna om det går att använda frökakan, som man får kvar efter pressningen av oljan, som djurfoder. En nyligen publicerad studie tyder på att fältkrassingens frörester (frökaka) är ett smakligt fodermedel för grisar.
Grisar verkar gilla att äta foder som innehåller frökaka från växten fältkrassing (Lepidium campestre). Fältkrassingen är en växt som forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i Alnarp, sedan över 20 år tillbaka, håller på att domesticera till en ny oljeväxt (och fånggröda) för odling i framför allt norra Sverige.
Efter att man pressat ut oljan från fältkrassingfröna får man över en proteinrik frökaka. Forskarna tänkte att precis som man kan göra med frökakor från raps, borde man kunna använda fältkrassingens frökaka som foder till djur.
Men då gäller det att ta reda på om den här frökakan verkligen faller djuren i smaken och hur den påverkar deras hälsa. I en pilotstudie blandade forskare vid SLU i Ultuna ner fyra, åtta respektive tolv procent frökaka från fältkrassing i det vanliga beprövade fodret och gav det till växande grisar. Det visade sig att grisarna gillade sitt nya foder. Forskarna ville inte ge grisarna högre andel fältkrassing än tolv procent i fodret eftersom växten i sin vilda form innehåller relativt mycket ohälsosamma glukosinolater.
Fältkrassingens frökaka innehåller också förhållandevis höga halter olösliga fibrer. Detta, tillsammans med glukosinolatinnehållet, visade sig resultera i en något lägre smältbarhet (hur stor del av näringen grisen tillgodogör sig) hos grisarna som åt av frökakan, men i övrigt såg forskarna inga negativa hälsoeffekter av det nya fodret.
Eftersom smältbarheten i fodret med fältkrassing var lägre hos de unga grisarna på tillväxt, föreslår forskarna att fältkrassingens frökaka kanske hellre ska ges till vuxna suggor och idisslande djur, hos vilka den något nedsatta matsmältningen spelar mindre roll. I alla fall tills forskarna som domesticerar grödan fått ordning på dess innehåll av glukosinolater.
Ett av förädlingsmålen är alltså att minska halten av glukosinolater i växtens frön. För att lyckas med detta försöker forskarna i Alnarp stoppa transporten av glukosinolaterna till fröna, det vill säga hämma eller eliminera den mekanism som styr transporten av de ohälsosamma ämnena.
Vill du veta mer om försöket med grisarna? Kontakta forskaren Emma Ivarsson, Institutionen för husdjurens utfodring och vård, emma.ivarsson@slu.se, telefon 018-672044.
Vill du veta mer om domesticeringen av fältkrassing? Kontakta professor Li-Hua Zhu, Institutionen för växtförädling, li-hua.zhu@slu.se, telefon 072-2363780.
Vetenskaplig artikel
Arefaine, H., Rydhmer, L., Andersson, R., & Ivarsson, E. 2019. Lepidium cake as a feedstuff for pigs. Livestock Science 225:47-52
Studien finansierades av Mistra, Stiftelsen för miljöstrategisk forskning, tillsammans med Sveriges lantbruksuniversitet i forskningsprogrammet Mistra Biotech.
Projektet att domesticera fältkrassingen har pågått i cirka 20 år. Växten skulle passa bra på våra nordliga åkrar, som en tvåårig oljegröda som också kan fungera som fånggröda, genom att den kan ta upp näringsämnen som annars skulle läcka ut i vattendrag. Men fältkrassingen har ett par ”vilda” egenskaper kvar som gör att det krävs mer förädlingsarbete innan den kan odlas i större skala. Läs mer om projektet här.
mistrabiotech@slu.se
018-672232
(Får publiceras fritt i anslutning till artiklar om detta pressmeddelande. Fotograf ska anges.)
Fälkrassingplantor i försöksodlingar i Lönnstorp, Skåne. Foto: Nils-Ove Bertholdsson.
Säck med frökaka från fältkrassing, en restprodukt som kan användas som djurfoder. Foto: Lisa Beste.
Forskaren Emma Ivarsson med en av grisarna i försöket. Foto: Lisa Beste.