SLU-nyhet

Onödigt krångliga bedömningar av risken för toxinbildning hos biologiska bekämpningsmedel i EU

Publicerad: 17 september 2019

Att introducera mikrobiella bekämpningsmedel på den europeiska marknaden för praktisk användning för bekämpning av skadedjur och sjukdomar är en mycket långsam och kostsam process. Det beror delvis på olämpliga regelverk, där metaboliter från mikroorganismer bedöms på samma sätt som metaboliter från syntetiska pesticider. I en ny artikel ges rekommendationer för nya riskbedömningar i EU som skulle gynna alla inblandade parter.

Upptaget av antagonistiska och entomopatogena mikroorganismer för biologisk bekämpning av skadedjur och sjukdomar har gått långsammare i EU jämfört med andra länder. Det beror på de strikta kraven för godkännande av nya produkter.

– Vi undersökte hur begreppet "relevant metabolit" har smugit sig in i datakraven och riskbedömningen av mikrobiella bekämpningsorganismer, säger Ingvar Sundh.

Var misslyckas EU-utvärderingar av mikrobiella metaboliter?

Problemet kommer sig av att man inte på ett korrekt sätt skiljer på nedbrytningsprodukter från kemikalier (en "metabolit") och sekundära metaboliter från mikroorganismer. Idag uppmuntrar regelverket riskbedömare att betrakta metaboliter från en mikroorganism som jämförbara med nedbrytningsprodukter från ett kemiskt bekämpningsmedel.

– Den här synen har lett till komplicerade diskussioner och onödigt långa godkännandeprocesser. Idag råder det stor förvirring om hur man bäst utvärderar potentiell produktion av skadliga ämnen från mikrobiella bekämpningsmedel, säger Ingvar.

Att identifiera viktiga frågor och problem

Ett team av forskare från Nederländerna, Storbritannien, Danmark och Sverige har därför granskat EU:s regelverksperspektiv på metaboliter av mikrobiella bekämpningsmedel för växtskydd, identifierat problemområden och gett rekommendationer.

I artikeln, som presenterades på konferensen SIP/IOBC i Spanien i somras, föreslår författarna att EU:s datakrav bör revideras. Bland annat krävs nya definitioner som skiljer mellan metaboliter och nedbrytningsprodukter från antingen mikrobiella eller syntetiska källor.

– Vi föreslår också att en ny enklare bedömning mer baserad på faror införs. Det skulle minska risken att regelverket krånglar till saker i onödan. Om ett biologiskt bekämpningsmedel klarar den här bedömningen utan några problem behöver produktion av okända, potentiellt skadliga ämnen inte undersökas ytterligare, avslutar Ingvar, som är en av författarna bakom artikeln.

Fakta:

Mikrobiella sekundära metaboliter har många ekologiska funktioner, till exempel:

  • Antimikrobiell aktivitet – för att konkurrera med andra mikrober
  • Underlätta upptag av näringsämnen
  • Sporulering och groning
  • Signalsubstanser
  • Semiokemikalier – för att locka till sig eller skrämma bort ryggradslösa djur
  • Främja växters tillväxt
  • Virulens och patogenitet

Sekundära metaboliter är en avgörande och integrerad del av mikroorganismernas överlevnadsstrategi i miljön.


Kontaktinformation

Porträttfotografi av en man.Ingvar Sundh

Professor på institutionen för molekylära vetenskaper
+46 (0)18-673208
ingvar.sundh@slu.se
CV-sida