SLU-nyhet

”Urshultsålen” – SLU:s experter löser en åldersgåta

Publicerad: 12 juni 2020
Död ål liggande på mätbräda

När dricksvattnet hos familjen Björgvik i Urshult började smaka och lukta illa upptäcktes att brunnen hyst en okänd hyresgäst: en ål - som nu dött. Efter uppfiskning och nedfrysning hamnade ålen hos SLU:s åldersanalytiker på institutionen för akvatiska resurser som lyckades preparera och läsa fiskens hörselstenar. Minst 88 år gammal var ålen, som sannolikt levt sina första fem år i frihet innan den hamnade i fångenskap i brunnen.

De flesta har antagligen hört talas om "Branteviksålen" i Skåne som om sägnerna är sanna slängdes ner i brunnen 1859. När den dog 2014 skulle den alltså ha varit minst 155 år gammal. Branteviksålens ålder har dock aldrig kunnat bekräftas. När den hittades död var den i så dåligt skick att hörselstenarna lossnat och försvunnit.

För att åldersbestämma ålar och andra fiskar analyseras ofta just hörselstenarna (otoliterna). Otoliterna är kalkkristaller som sitter i fiskens inneröra och de får årsringar på samma sätt som träd.

(Lite kul sidoinformation. Sanden från Branteviksbrunnens botten har samlats in och finns nu på institutionen för akvatiska resursers sötvattenslaboratorium vid Drottningholm. Men ännu har vi inte hittat hörselstenarna. Sandkornen har tyvärr samma storlek och utseende som en otolit, och sandkornen är väldigt många...)

Brunnsvattnet avslöjade ålen

Till skillnad från Branteviksålen så hade brunnsålen i Urshult troligen dött rätt nyligen när familjen fick hjälp av en rörmokare att fiska upp den.

- Vi har aldrig anat att det har funnits en ål i vår stensatta, grävda brunn under de 22 år vi har bott här, trots att vi vid några tillfällen till och med tömt brunnen på vatten. Vi upptäckte ålen först när den dött och vattnet började smaka och lukta illa, säger Linn Björgvik som när hon googlade på brunnsålar insåg att ämnet var intressant och kontaktade Länsstyrelsen som i sin tur förslog att hon skulle ta kontakt med Kustlaboratoriet, som hör till institutionen för akvatiska resurser på SLU.

Luktexplosion på labbet

Nedfryst skickades den döda ålen från Småland till Öregrund där Martina Blass som arbetar som miljöanalytiker på institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua) tinande upp den.

-Visserligen var ålen hel, men det blev ändå något av en luktexplosion på labbet... Det var verkligen en stackars ynklig ål som hade onormalt stora ögon, vilket antagligen beror på att den levt ett långt liv instängd i en brunn.

När hörselstenarna plockades ut visade de sig vara väldigt tjocka jämfört med de ålar som vanligen analyseras på labbet. Genom att gjuta in hörselstenarna i plast och såga ett tunt snitt genom kärnan fick man ett preparat som sedan kunde etsas, färgas in och läggas i mikroskopet.

- Alla år är troligen inte synliga men vi kunde i alla fall se 88 årsringar. Sannolikt är dock ålen ännu äldre. Vi kunde också se på otoliten att ålen under sina första fem levnadsår antingen levde i det fria eller hade det väldigt bra i brunnen. Det är stora avstånd mellan de första årsringarna vilket visar att ålen då växte snabbt, men därefter sitter de väldigt tätt vilket tyder på dålig tillväxt, säger Martina Blass.

Brunnsålar - äldre tiders "vattenfilter"

Hur ålen hamnade i brunnen vid huset som byggdes 1911 är fortfarande en obesvarad fråga. Det var dock inte ovanligt att man tidigare släppte ner ålar i brunnar som ett slags naturligt "vattenfilter" eftersom de åt upp insekter, groddjur, möss och andra djur som kunde ramla ner, dö och försämra vattnet. Det är också välkänt att brunnsålar kan bli mycket gamla och "Urshultsålen" är knappast äldst - men den är åldersbestämd!

- Det är ändå något av en upprättelse för ålen som envist kämpat i vår brunn. Tanken svindlar lite när man tänker på hur lång tid den faktiskt har tillbringat i brunnen och vad som har hänt ute i världen under tiden, säger Linn Björgvik.

Grönt hus
Familjen Björgvik har bott i sitt hus i Urshult i 22 år och aldrig anat att det levde en ål brunnen i förgrunden, i den brunn varifrån de fortfarande får sitt dricksvatten.Foto: Martin Björgvik
Gammal foto av hus
Huset i Urshult byggdes 1911, men exakt när den nu minst 88 år gamla ålen hamnade i brunnen är inte känt.
Otolit
Eftersom ålen var så gammal så var dess hörselstenar (otoliter) ovanligt tjocka. Foto: Martina Blass
Otolit infärgad blå
Efter preparering, etsning och infärgning så blir årsringarna i otoliten möjliga att se och läsa. Mellan de fem första årsringarna är avstånden stora vilket visar att ålen då tillväxte snabbt. Foto: Martina Blass

Fakta:

Ålen (Anguilla anguilla) är en katadrom fisk som växer upp i sött eller bräckt vatten men reproducerar sig i havet. Parningen sker i Sargassohavet och därifrån förs de genomskinliga larverna med havsströmmarna. Ynglen som når Europas kuster är fortfarande genomskinliga och kallas glasål. Under uppväxtstadiet i söt- och brackvatten får ålen pigment och kallas för gulål. När ålen vuxit upp till blankål vandrar den till Sargassohavet där den dör efter lek.

I Sverige, där nästan alla ålar är honor, stannar ålen tills den är i medeltal omkring 14 år i Östersjön och upp till 10–12 år i Västerhavet, men man har påträffat gulålar i det fria som är över 30 år gamla. Ålar i fångenskap blir dock mycket äldre eftersom de inte kan vandra till lekplatserna. En ål som levde hela sitt liv i ett akvarium blev 85 år och Brantevikskålen kan alltså ha varit så gammal som 155 år.


Kontaktinformation

Martina Blass, miljöanalytiker
Institutionen för akvatiska resurser, Kustlaboratoriet, SLU
martina.blass@slu.se, 010-478 41 18