Magnus Appelberg får hederspris

Stort grattis, Magnus! Hur känns det att ”ta guldet”?

-Det är så klart roligt, särskilt eftersom som det är kollegorna som föreslår pristagare. Det känns extra roligt att vår institution uppmärksammas på SLU, säger Magnus Appelberg.

När SLU Aqua bildades 2011 blev du dess första prefekt, och du har sett institutionen utvecklas till SLU:s största institution. Vad är du mest stolt över?

-Att institutionen har blivit en viktig del i SLU:s forskning och miljöanalys och att undervisningen börjar få fart vilket är avgörande för institutionens framtid. Det gläder mig också att vår akademiska sida har utvecklats parallellt med vårt arbete inom miljöanalys. En höjdpunkt var när vårt forskningsfartyg Svea gick av stapeln i Vigo, Spanien. Att hon blev en så avancerad plattform för både forskning och miljöövervakning är jag väldigt glad över – det var många som bidrog till detta.

Vad tycker du är SLU Aquas styrka?

- Institutionens stora och breda kompetens inom både den limniska och marina sidan. Jag tror också att en av vår största styrkor är att vi verkar inom hela kedjan från datasamling till avancerade analyser, biologisk rådgivning och samverkan. Det ger oss en helhetssyn i det vi håller på med, och en stark och viktig ställning i samhället vilket också syns i den senaste KoN-utvärderingen, där externa bedömare utvärderade kvaliteten och nyttan med vår verksamhet

”Starka fiskbestånd i friska vatten”. Så lyder SLU Aquas vision, som du var med och tog fram  2013. Vilka är de största utmaningarna som behöver lösas om vi ska nå dit?

- Det finns många utmaningar, såväl i sjöar och vattendrag som längs kusterna och i havet. Men oavsett habitat är de utmaningar som följer med ett förändrat klimat de allra största, inte bara för fisk och fiske, utan för hela samhället och de tjänster naturen bidrar till för vår gemensamma överlevnad. Klimatförändringarna ger komplexa effekter på ekosystemen, som ställer stora krav på den forskning och den miljöanalys som skall bidra med underlag till samhället för att förstå och hantera dessa. 

Du disputerade i limnologi (läran om sötvatten) 1986, och har jobbat med akvatiska frågor i både söta och salta vatten sedan dess. På vilka områden tycker du att svensk fiskeriforskning gått mest framåt sedan din studietid?

- Det har hänt mycket sedan 1980-talet. En av de viktigare frågorna är forskning som bidragit till en ökad förståelse för fiskens roll i ekosystemet. Detta har bidragit till bättre underlag till en ekosystembaserad fiskeriförvaltning, där större del av ekosystemen inkluderas. Genom utvecklingen av nya genetiska metoder har vi idag en helt annan möjlighet att förstå hur bestånd av olika arter påverkas av mänsklig påverkan, både historiskt och i nutid. Dessutom bidrar ny metodik inom miljöanalys och datainsamling, som t ex ny metodik för hydroakustik och otolitkemi, oss möjligheter att analysera både hela fiskbestånd och enskilda individer på ett bättre sätt.

- En viktig del, som kanske inte nämns så ofta, är att vi idag har helt andra möjligheter att hantera stora datamängder jämfört med för 30-40 år sedan. Detta har gett oss möjligheter att analysera och förstå storskaliga förändringar på ett sätt som inte var möjligt tidigare.

Sedan 2017 är du inte längre prefekt utan arbetar som senior forskare vid institutionen och kan återigen fokusera mer på din egen forskning. Vad är du brinner mest för?  

- Det är fortfarande utveckling av miljöanalys baserad på den forskning som bedrivs, både vid SLU och vid andra universitet. Jag har alltid haft ett intresse för Östersjön och särskilt hur vi kan öka kunskapen om det kustnära fisksamhället. Fisken som lever i Östersjöns skärgårdar och längs kusten betyder mycket för både det småskaliga fisket och för rekreation. Sedan ser jag gärna att vår institution kan fortsätta utvecklas och fortsatt bidra till att både värna miljön och ett klokt nyttjande av fisken som resurs – fisk är både gott och nyttigt.

Läs mer on Magnus Appelberg, och SLU:s övriga medaljörer och pristagare >>