Höjdfraktionering vid vallskörd kan öka den näringsmässiga kvaliteten

Slåttervallar för mjölkkor skördas ett flertal gånger varje år för att nå bästa näringsmässiga kvalitet. Det innebär höga skördekostnader, framförallt i områden med dålig arrondering (små och oregelbundna fält, långa transportavstånd etc.), där vallodling annars är som mest konkurrenskraftig. Ett ökat antal skördetillfällen kan också innebära lägre totalskörd genom att förstaskördens avkastningspotential inte utnyttjas. Det vore mycket att vinna för svensk vallbaserad produktion om det gick att minska antalet skördetillfällen i vall och ändå kunna bärga ett foder med hög smältbarhet för mjölkkor.

I projektet studerades skördefraktionering vid skörd av timotej och ängssvingel som är de viktigaste vallgräsen i Sverige. De har olika fysiologisk utveckling som ger skillnader i andelen blad och strå. Vi har följt hur fördelning av mängd och näringsvärde i olika höjdfraktioner varierat med utvecklingsstadium genom att analysera smältbarhet (VOS) samt råprotein och fiber (NDF). Sortförsök med timotej och ängssvingel från fyra platser i södra, mellersta och norra Sverige provtogs manuellt. Proverna delades upp höjdmässigt i fyra fraktioner och analyserades. Den översta fraktionen ovanför 38 cm svarade efter axgång för 41–43 % av torrsubstansskörden, något större andel av energiskörden och upp till 57 % av råproteinskörden.

Det fanns en genomgående effekt med tilltagande näringsmässig kvalitet för tilltagande höjd, som var störst i timotej. I timotej hade toppfraktionen från sen skörd obetydligt lägre koncentrationer av omsättbar energi och råprotein än vad hela grödan hade vid ”tidig skörd” 8–12 dagar tidigare. Det skulle alltså gå att med de förhållanden som gällde under försöket skjuta fram skörden av timotej ca en vecka utan kvalitetsförsämring om toppskiktet, här ovanför 38 cm, sorteras för sig. Det kräver teknikutveckling eller två körningar med existerande slåtterteknik om inte allt under toppskiktet skall lämnas som stubb, något som i de flesta fall troligen inte är lämpligt vare sig för vallens totala årsproduktion eller för vallens långsiktiga överlevnad.

För ängssvingel såg potentialen ut att vara något lägre för att helt kompensera försenad skörd med att sortera fram toppskiktet, åtminstone med de fraktionsgränser som tillämpades i försöket. Det fanns dock en tydlig kvalitetsgradient för de olika nivåerna, så det var möjligt att förbättra kvaliteten vid sen skörd även där.

Sammanfattningsvis tyder resultaten på att det genom höjdfraktionering finns en potential att öka den näringsmässiga kvaliteten, alternativt upprätthålla kvaliteten vid försenad skörd av timotej och ängssvingel. Det återstår dock en del forskningsfrågor om hur andra vallgrödor reagerar, hur maskinteknik för sortering skall se ut samt om det är en framkomlig väg att i vissa situationer skörda med mycket hög stubb.

Läs slutrapporten från projektet

Projektsidan för "Ny slåtterteknik för fraktionering i två kvaliteter vid vallskörd"