SLU-nyhet

Biologisk mångfald i vattendrag övervakas bättre med miljö-dna

Publicerad: 08 juni 2021
Foto på en person med håv

Vid övervakning av miljötillståndet i vattendrag är studier av bottenfaunan en viktig del. Idag tas prover ofta med hjälp av håv, och sedan görs en manuell undersökning av mångfalden av insekter, hoppkräftor, maskar och andra ryggradslösa kryp som kan ses med blotta ögat. Nu finns en studie som visar att analys av miljö-dna i vattenprover är en snabbare och billigare metod som dessutom ger en mer detaljerad bild av mångfalden.

Miljöföroreningar påverkar bottenfaunans sammansättning i vattendrag och leder till att fördelningen mellan organismer som är känsliga respektive toleranta för föroreningar gradvis förskjuts. Vid bedömning av ekologisk status utnyttjas denna kunskap om skillnader i tolerans hos olika typer av bottenlevande djur för att bestämma kvaliteten på vatten och miljö.

Att inventera och artbestämma bottenlevande djur är dock tidsödande och kräver expertkunskaper. Många arter som är vattenlevande i sina larvstadier kan dessutom vara nästan omöjliga att skilja från varandra i olika stadier.

Idag finns stora förhoppningar om att nya genetiska metoder kan hjälpa oss att snabbt och med hög precision se vilka organismer som finns i miljön. Användandet av ”miljö-dna” har utvecklats starkt under det senaste årtiondet, och idag kan dna-sekvenser i några droppar från ett filtrerat vattenprov vara tillräckligt för att ge en bild av vilka arter som lever i vattnet, förutsatt att det finns ”dna-streckkoder” för de arter man letar efter.

Nyligen publicerats den första större jämförelsen av nya och traditionella metoder för rumslig och tidsmässig miljöövervakning av vattendrag. Forskningsstudien, som leddes av Mathew Seymour, postdoktor vid SLU:s institution för ekologi, gjordes i ett avrinningsområde i norra Wales och täckte in såväl årstidsvariationer som områden med olika markanvändning.

– Vi visar att miljöövervakning baserad på miljö-dna är en kraftfull, snabb och effektiv strategi, säger Mathew Seymour. Det går att göra komplicerade studier av hur biologisk mångfald och  ekosystemsfunktioner varierar i tid och rum längs ett vattendrag på ett sätt som är omöjligt med traditionella metoder.

– Dessutom är den här ”kriminaltekniska” metoden skonsammare för miljön, påpekar han. Genom att vi utgår från de dna-spår som bottenfaunan lämnar ifrån sig i vattnet behöver vi inte störa miljön och ta med organismerna till labbet. Vi minskar också risken för att vi oavsiktligt sprider sjukdomar mellan vattendrag med otillräckligt desinficerade håvar och andra redskap.

I flera länder, dock inte Sverige, har myndigheter anammat insamling av miljö-dna som en komponent i övervakningen av vattenmiljöer. De mest kända exemplen handlar om åtgärder mot invasiva asiatiska karpar i USA samt bevarande av större vattensalamandern i Storbritannien.

– Det finns svenska myndigheter som arbetar med frågan, liksom grupper inom SLU, säger Mathew Seymour. Jag medverkar själv i ett nystartat projekt som handlar om övervakning av groddjur – särskilt grönfläckig padda på Öland – tillsammans med SLU Artdatabanken och Nordens Ark.

Mer information

Mathew Seymour, postdoktor
Institutionen för ekologi, enheten för insektsekologi
Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala
mathew.seymour@slu.se, 018-67 24 53
https://www.slu.se/en/ew-cv/mathew-seymour2/

Artikeln

Mathew Seymour m.fl. Environmental DNA provides higher resolution assessment of riverine biodiversity and ecosystem function via spatio-temporal nestedness and turnover partitioning. Communications biology (2021) 4:512, https://doi.org/10.1038/s42003-021-02031-2

Pressbild

(Får publiceras fritt i anslutning till artiklar om detta pressmeddelande. Klicka för högupplöst bild. Fotograf ska anges.)

Traditionell provtagning av bottenfauna med håv i en bäck omgiven av walesisk betesmark. Foto: Mathew Seymour


Kontaktinformation