SLU-nyhet

Bottensediment avslöjar hur livet i fjällsjöar påverkas av ett varmare klimat

Publicerad: 24 oktober 2022
Foto på Ljungsjöarna

Spåren av det allt varmare klimatet är särskilt tydliga i fjällvärlden. Grönskan breder ut sig över tidigare bar mark, och samtidigt blir fjällsjöarna mer näringsfattiga. Klimatförändringar verkar däremot inte förändra näringsvävarna i sjön i samma grad. Det visar en avhandling från SLU som bygger på analyser av bottensediment som har avlagrats i sjöarna under nära 6000 år, samt miljöövervakningsdata från de senaste trettio åren.

I fjällvärlden finns många unika och känsliga växter och djur som är anpassade för att leva i kallt klimat. Men det är just i jordens subarktiska och arktiska områden som temperaturhöjningen går som snabbast, vilket leder till snabba förändringar av livsmiljön för växter och djur.

I perioder då det är varmare i arktiska zoner börjar det som har varit fruset att tina, vilket gör att växtligheten breder ut sig på mark som tidigare har varit obevuxen. Fjällen blir ”grönare”. Den näring som växterna tar upp från denna mark hamnar därmed i växtligheten istället för att följa med regn- och smältvatten till sjöar och vattendrag. Följden av detta blir att näringshalten sjunker i sjöar som redan från början är naturligt näringsfattiga, när klimatet blir varmare. Jenny Nilsson har i sitt doktorsarbete vid SLU undersökt hur detta påverkar växt- och djurlivet i sjöar i den svenska fjällkedjan, från Härjedalen till Lappland.

– Min avhandling visar att näringshalten har minskat betydligt sedan slutet av 1980-talet i de  fjällsjöar som jag har undersökt, berättar Jenny Nilsson. Halten av fosfor är ungefär hälften så hög idag.

– Trots detta verkar det ändå som att födoväven, alltså vem som äter vem, ser likadan ut trots minskad tillgång på näring. Födoväven har visat sig reagera mindre än vad jag trodde. Djuren äter fortfarande samma saker.

Den viktigaste orsaken till detta är troligen att näringsförrådet i sjöarnas bottensediment är mycket stort i förhållande till den näring som sjöarna tillförs via regn- och smältvatten.

Spår av tidigare klimatförändringar i sjöbottnarna

Nyckelspelarna i den födoväv som Jenny Nilsson har studerat är dafnier, små kräftdjur som ofta kallas vattenloppor, samt deras främsta byten, dels alger som lever nära botten, dels växtplankton som lever i den fria vattenmassan. För att ta reda på hur denna födoväv förändras vid klimatsvängningar utnyttjade hon och hennes kollegor det historiska arkiv som sjöbottnarna utgör. I de sediment som har avlagrats där under 5800 år, med tydliga klimatsvängningar, går det nämligen att hitta dafniernas tåliga viloägg och fotosyntetiska pigment.

Analyser av innehållet i sedimentens olika skikt visade att fjällsjöarnas födovävar var nära kopplade till klimatets långsiktiga variationer och till vegetationen i avrinningsområdet. Under varmare och torrare perioder livnärde sig dafnierna mest av bottenlevande alger, medan växtplankton från den öppna vattenmassan var en viktig födokälla under kallare och blötare perioder. Oavsett klimat har dock bottenlevande alger alltid utgjort en större del av dafniernas diet än växtplankton.

Nutida förändringar avslöjas av miljöövervakningen

I avhandlingen har Jenny Nilsson även undersökt vilka förändringar som har ägt rum i fjällsjöarna under de senaste tre årtiondena. I det arbetet har hon utnyttjat de långa tidsserier av miljöövervakningsdata och arkiverade biologiska prover som har samlats in inom ramen för SLU:s miljöanalys, där miljötillståndet i landets skogar, jordbrukslandskap, vatten och arter övervakas.

Miljöövervakningsdata visade tydligt att näringshalten har sjunkit i samtliga sjöar i studien, med dramatiska minskningar av totalfosforhalten i vattnet. Påverkan på födovävarna var dock svagare än väntat, vilket sannolikt berodde på att födovävarna i de här sjöarna är starkt beroende av den primärproduktion som sker på sjöbottnarna.

När det gäller rödingen och dess födoval, gick det inte att se någon tydlig trend som gäller för flertalet av sjöarna. Det tyder på att sjöarnas individuella egenskaper – såsom storlek och djup, och vilka arter som lever i dem – påverkar hur födovävarna svarar på sjunkande näringsinnehåll i vattnet.

En längre populärt skriven sammanfattning på svenska finns på s. 77–79 i avhandlingen.

------------------------------------------------------

Jenny L. Nilsson försvarade sin doktorsavhandling, Climate-induced food-web and community changes in Swedish subarctic lakes, den 8 september 2022 vid SLU i Uppsala.

Länk till avhandlingen: https://pub.epsilon.slu.se/28493/

Kontaktuppgifter

Jenny L. Nilsson
Institutionen för vatten och miljö; Sektionen för geokemi och hydrologi
Sveriges lantbruksuniversitet
jenny.nilsson@slu.se

Twitter
Researchgate
Google Scholar

Pressbilder

(Får publiceras fritt i anslutning till artiklar om detta pressmeddelande. Klicka för högupplöst bild. Fotograf ska anges.)

Ljungsjöarna i Jämtland – en av de platser där näringsvävar i fjällsjöar undersöktes. Foto: Jenny L. Nilsson

Jenny L. Nilsson under ett av hennes fältarbeten. Foto: Jenny L. Nilsson


Kontaktinformation