Tajming och rätt val av växt är avgörande för nyttan med en mellangröda

Så väl forskare som lantbrukare och myndigheter ser mellangrödor som ett viktigt verktyg för att skydda marken från erosion och gynna jordens ”hälsa”. Den korta odlingssäsongen i Sverige gör det svårt att hinna få tillräcklig tillväxt på hösten, om lantbrukaren sår mellangrödorna efter skörd, vilket man normalt gör där mellangrödor odlas. Den här vanliga etableringsmetoden för mellangrödor omöjliggör dessutom normal höstsådd av spannmål.

– Genom att istället så in mellangrödan i en växande gröda, och etablera höstsäd mellan raderna av mellangrödan, kan man både få till en tidigare etablering av mellangrödan och låta den växa fram till våren. På så sätt tänker vi att lantbrukare kan öka biomassaproduktionen och de positiva effekterna av mellangrödan, förklarar Elsa Lagerquist, doktorand inom agrara odlingssystem.

Elsa och hennes kollegor har haft fyra försök i Skåne och Östergötland, där de jämfört olika kombinationer av kvävefixerande arter sådda vid olika tidpunkter och med olika placering i relation till huvudgrödan med avseende på hur väl de bidragit till att konkurrera med ogräs och kväve till efterföljande gröda.

Studien visar att både tidpunkt för insådd och val av växtart spelar roll för hur stor nytta en mellangröda gör, och att tidpunkt och artval behöver anpassas efter miljön där de ska växa. För att få de önskade effekterna behövs en väletablerad mellangröda inför hösten, som dock inte har kommit så långt i sin utveckling att den börjar vissna eller inte kan återhämta sig efter skörden.

– Då är risken stor att kvävet antingen försvinner ut ur systemet eller tas upp av ogräs, säger Elsa Lagerquist.

Dessa etableringsegenskaper hos mellangrödorna gynnade både ogräskonkurrensen och kväveleveransen till efterföljande gröda.

Resultaten från studien finns publicerade i ett specialnummer av tidskriften Agriculture som fokuserar på innovativa strategier i ekologisk odling.

– Samodlingssystem är komplexa och svårhanterade, därför behövs mer kunskap om artkombinationer och strategier för insådd anpassade för landets olika odlingsområden. Ytterligare utveckling av samodlingssystemet behövs också för att göra det mer odlingssäkert för lantbrukare, menar Elsa Lagerquist.

Projektet är en del av Elsa Lagerquists avhandling, handlett av Göran Bergkvist, och genomfört i samarbete med Anita Gunnarsson och Per Ståhl på Hushållningssällskapet. Det gick under namnet ”Halva ytan bearbetas” och var finansierat av SLU EkoForsk 2017-2019.