Många arter är beroende av bränder i skog eller slåtter och bete i ängs- och hagmarker. Att dessa störningar har minskat kraftigt är därför ett hot mot den biologiska mångfalden. För att bevara störningsgynnade arter krävs åtgärder i skyddade områden men också i det omgivande, ofta brukade, landskapet. Det visar en genomgång av tidigare studier och information från myndigheter som nyligen publicerats i den vetenskapliga tidskriften Ambio.
Det finns många fördelar med skyddade områden, eftersom störningarna ofta är mera långsiktigt planerade och har säkrare finansiering. I skog är dessutom kvaliteten på störningarna högre, eftersom de flesta bränningar i brukad skog sker på hyggen. Det gör främst skillnad för arter som behöver stora mängder bränd och död ved, till exempel skalbaggsarten raggbock. Antalet gräsmarksarter är ofta högre i skyddade gräsmarker. Men de skyddade områdena är få och ofta isolerade. Därför är det viktigt att se till att störningar även förekommer på produktionsmark för att störningsgynnade arter ska överleva på lång sikt.
– Vår slutsats är därför att en kombination är bäst. Högkvalitativa störningarna i skyddade områden kan kompletteras med störningar i omkringliggande produktionslandskap som kan uppta en större yta och binda ihop områdena med varandra. Det kan till exempel vara i form av naturvårdsbränningar av produktionsskog. I jordbrukslandskapet kan det handla om att lantbrukare får miljöersättning för bete av hagmarker, berättar Malin Tälle, forskare på SLU.
Störningsgynnade arter i skog respektive gräsmark har olika krav. I gräsmarker har dessa arter exempelvis ofta lägre spridningsförmåga än de i skog och kräver därför korta avstånd mellan gräsmarker. Brandgynnade insekter har förmåga att flyga långt för att hitta nyligen brända skogsområden. Men något som är gemensamt för många störningsgynnade arter i både skog och gräsmarker är att de har minskat kraftigt. Brandbekämpning har lett till att skogsbränder har blivit väldigt ovanliga, och förändringar i jordbruket under de senaste 70 åren har kraftigt minskat mängden ängs- och hagmarker.
Malin Tälle, forskare.
– Vår studie bidrar med en viktig pusselbit till frågan om hur man bäst bevarar de arter som är beroende av olika typer av störningar. Vi poängterar också vikten av samarbete mellan myndigheter och markägare i dessa frågor. Om bevarandeinsatser ska kunna kombineras i både skyddade områden och i produktionslandskapet behövs gemensam planering av när, var och hur störningar ska genomföras för att störningsgynnade arter ska kunna bevaras på bästa sätt, säger Malin Tälle.
Studien bygger på slutsatser från vetenskapliga studier som jämfört effekten av störningar i skyddade och icke-skyddade områden samt information från bland annat svenska myndigheter och skogsbolag kring hur störningar genomförs i skyddad och icke-skyddade skogar och gräsmarker.
Land sharing complements land sparing in the conservation of disturbance-dependent species, Ambio, Malin Tälle et al
