SLU-nyhet

Därför började myggor bita människor

Publicerad: 13 november 2014

De honmyggor som sprider sjukdomar som denguefeber och gula febern har inte alltid förlitat sig på mänskligt blod som näring för sina ägg. Deras förfäder utfodrades av pälsdjur i skogen. Men för några tusentals år sedan, gjorde en del av dessa blodsugare en smart förändring: De började bita människor och spreds över hela världen, och med dem spreds också sjukdomarna.

– Det var ett riktigt bra evolutionärt drag, säger Leslie B. Vosshall, vid Rockefeller University i USA. Vi erbjuder en idealisk livsmiljö för myggor. Vi har alltid vatten runt oss, som de kan föröka sig i, vi är hårlösa, och vi lever i stora grupper.

För att förstå den evolutionära grunden för detta, undersökte Vosshall och hennes kollegor – däribland SLU-forskarna Aman B Omondi och professor Rickard Ignell – de gener som får vissa myggor att föredra människor. Deras resultat, som publiceras i senaste numret av den vetenskapliga tidskriften Nature, visar att vissa myggor lockas till vår doft.

– De har fått en förkärlek för mänsklig kroppslukt, och det är ett viktigt steg i varför de specialiserat sig på oss, säger Vosshall.

Strävan att förstå varför vissa myggor föredrar människan började i Rabai i Kenya. Under 1960- och 1970-talet observerade forskare två olika grupper av myggor som levede bara några hundra meter ifrån varandra. En svartfärgad art föredrog att lägga sina ägg utomhus och att bita skogens djur. Deras ljusbruna ”kusiner” föredrog att föröka sig inomhus i olika vattenkärl och bet mestadels människor.

– Vi tror att vi kan få en glimt av vad som hände för tusentals år sedan genom att titta på denna lilla by i Kenya, eftersom aktörerna är fortfarande kvar, säger Vosshall.

Under 2009 reste några av forskarna till Rabai för att se om dessa två grupper av myggor fortfarande existerade, och det gjorde de. Tillbaka i labbet födde de upp insekterna och upptäckte att de observationer som gjorts tidigare verkade hålla sträck: Insekterna som samlats in inomhus tenderade att vara ljusbruna, och när de fick möjlighet att bita människor eller marsvin, valde de mestadels människor. De som samlats i skogen var svarta och tenderade att föredra laboratoriets marsvin.

För att inrikta sig på de gener som svarar för de människoblodsugande myggornas preferenser, korsade forskarna olika myggor, och skapa tusentals genetiskt olika ”barnbarn". Sedan sorterades dessa myggor baserat på deras luktpreferenser och så jämfördes de två grupperna.

– Vi visste att dessa myggor hade utvecklats en preferens för hur vi luktar, säger Vosshall. Så hon och hennes kollegor sökte särskilt efter gener som hade högre sådana nivåer i de människobitande insekternas antenner. Dessa innehåller proteiner som kallas luktreceptorer och som tar upp olika dofter.

Forskarna hittade 14 gener med stark koppling till preferens för människor, men en luktreceptor-gen, OR4, stack ut.

Forskarna misstänkte att OR4 måste känna av någon doft i människans kroppslukt. För att räkna ut vilken doft, ombads frivilliga att bära strumpbyxor i 24 timmar. Därefter placeras dessa människodoftande plagg i en maskin som kan separera dofter i hundratals de olika enskilda kemikalier som utgör kroppslukt. Forskarna kom fram till att en kemikalie, sulcatone inte fanns i strumpbyxor som satts på marsvin.

Sulcatone är en viktig lukt som ger människor vår särskiljande doft, men det finns sannolikt andra lukter och andra gener som bidrar till att förklara varför myggor dras till människor. McBride, nu vid Princeton University, planerar att leta efter andra faktorer för att förklara hur myggor gått från att vara harmlösa djurbitande insekter till at bli dödliga överförare av mänskliga sjukdomar.

Skiftet från att föredra djur till att föredra människor innebär en mängd olika förändringar i beteende: Myggorna måste bli bekväma med att leva runt människor och att föröka sig i rent hushållsvatten i stället för det leriga vattnet i skogen.

– Det finns en mängd saker som myggor måste ändra i sin livsstil för att kunna leva runt människor, säger Vosshall. Vår artikel innebär bara en första genetisk inblick i vad som hände för tusentals år sedan, när några myggor gjorde denna förändring.

Artikel i Nature:

http://www.nature.com/nature/journal/v515/n7526/full/nature13964.html


Kontaktinformation