SLU-nyhet

Nytt sätt att betala för artbevarande dämpar konflikter med renägare

Publicerad: 17 december 2014

Prestationsbaserad bevarandeersättning är en i globalt perspektiv ny metod för att mildra konflikter som härrör från rovdjurs predation på tamboskap, t.ex. renar. Renägaren får då ersättning utifrån hur framgångsrikt rovdjuren föryngrar sig på deras marker, oavsett hur många renar som rivs.

I en ny artikel, publicerad i tidskriften Environmental and Resource Economics, presenterar forskarna en första utvärdering av bevarandeåtgärder för rovdjur. Skattningen är baserad på så kallad prestationsbaserad bevarandeersättning (performance payment schemes), ett styrmedel som är direkt knutet till indikatorer på bevarandeutfall.

Det svenska systemet för kompensation för rovdjursskador på ren är ett exempel på sådan ersättning – beloppet till samebyarna är baserat på föryngringarna av lo (Lynx lynx) och järv (Gulo gulo) inom samebyns geografiska område. Om fem järvungar föds inom samebyn under året och tio renar rivs får samebyn samma ersättning som om fem järvungar föds och bara fem renar rivs.

– Man ersätter inte skadan, utan betalar för produktionen av miljönyttigheten – i detta fall rovdjur, förklarar Göran Bostedt vid institutionen för skogsekonomi, SLU. Sverige har varit en pionjär i tillämpningen av denna metod.

Samebyarna bestämmer själva hur ersättningen ska fördelas bland samebyns medlemmar. Medan tidigare forskning väsentligen förbigått frågan om hur ersättningen fördelas, är den central i denna studie.

Forskningsresultaten visar bl.a. att samebyar med ett mindre antal renägare i genomsnitt har varit mer framgångsrika i att bevara rovdjur. Samebyar med fler renägare tenderar dock att fördela en större andel av ersättningen direkt till de enskilda renägarna, vilket i vissa fall indirekt kan gynna bevarande. De drabbade som fått ersättningen känner då tydligt att de är kompenserade.

Habitatförhållanden är emellertid den viktigaste faktorn bakom variation i rovdjurspopulation, på så sätt att samebyar med en högre andel skogsmark har förhållandesvis fler loföryngringar, medan samebyar med en högre andel kalfjällsterräng har fler järvföryngringar.

De svenska erfarenheterna från prestationsbaserad bevarandeersättning kan även användas i utvecklingsländer för att minska de konflikter som härrör från ambitionen att bevara stora rovdjur.

– I artikeln tecknar vi också huvuddragen för ett potentiellt ersättningssystem för att bevara tigrar i Indien.


Kontaktinformation
Sidansvarig: nora.adelskold@slu.se