SLU-nyhet

Ny modell finner högriskområden för barkborreangrepp

Publicerad: 28 februari 2014

Nu kan man med hjälp av en ny modell från SLU kartlägga var i skogslandskapet risken är störst för att granbarkborren ska döda träd. Sådana högupplösta kartor kan vara till stor hjälp för skogsägare och andra beslutsfattare för att avgöra i vilka områden man bör leta extra noga efter barkborreangrepp under utbrott.

Det är doktoranden Simon Kärvemo och professor Martin Schroeder från SLU:s institution för ekologi, som tillsammans med forskare från Université libre i Bryssel lyckats bygga datamodellerna. Studien publicerades i senaste numret av Forest Ecology and Management.

Granbarkborren är en av de viktigaste skogsskadegörarna i Sverige. Den svärmar vanligen i maj, förökar sig gärna i vindfällda träd, men kan också döda levande granar om de blir tillräckligt många. Detta skedde efter Gudrunstormen, då ca 3,5 miljoner kubikmeter granskog dödades.

Under utbrott är en vanlig skogsskyddsåtgärd att försöka få ut angripna, stående träd innan den nya generationen barkborrar hunnit utvecklas färdigt i juli-augusti. Genom denna åtgärd kan man reducera antalet barkborrar inför det kommande året. Med tanke på de stora skogsarealerna blir det dock mycket svårt att hinna med att hitta de angripna träden innan den nya generationen lämnat träden. Men med hjälp av de nya modellerna kan man nu kartlägga risken för att träd ska dödas för varje hektar över stora skogslandskap (se figuren).

- Detta betyder att man i framtiden på ett relativt enkelt och snabbt sätt kan framställa riskkartor till skogsägare om ett barkborreutbrott skulle uppstå, berättar Simon Kärvemo. På så sätt kan skogsägaren snabbt bestämma vilka områden som bör prioriteras för att rädda virkeskvaliteten hos angripna träd och minska spridningen av barkborrar.

Modellerna bygger dels på förekomsten av grupper av dödade träd året innan, dels på skogens sammansättning. Antalet dödade träd inventerades av Skogsstyrelsen med helikopter och visar ungefär hur många barkborrarna var på våren när de började svärma. Data över skogens sammansättning bygger på satellitbilder som tolkats med hjälp av Riksskogstaxeringens provytor.

Eftersom det krävs ett visst antal barkborrar för att döda en gran så hade forskarna en hypotes om att närhet till lokala populationer av barkborrar, dvs. grupper av dödade träd från föregående år, skulle vara den viktigaste faktorn. Överraskande nog var så inte fallet. Istället var det en starkt positiv korrelation mellan risken för angrepp och volymen levande granskog per hektar.

- Ju mer grandominerad skog och ju äldre bestånd, desto troligare är det alltså att granbarkborrarna hittar lämpliga värdträd att etablera sig i, förklarar Simon Kärvemo. Men man kan ändå behöva använda den nya modellen för att hitta de värsta riskområdena på detaljnivå.

Karta över studieområdet i Småland.

Karta över studieområdet mellan Alvesta och Ljungby i Småland som visar den relativa risken för granbarkborreangrepp 2009.


Kontaktinformation
Sidansvarig: nora.adelskold@slu.se