SLU-nyhet

Oväntade miljögifter i blodet hos Uppsalas beslutsfattare

Publicerad: 04 mars 2014

Perfluorerade ämnen som bland annat ingår i brandsläckningsskum, skidvalla och impregneringsmedel för textilier, men också sedan länge förbjudna industrikemikalier som PCB och bekämpningsmedel. Det är några exempel på miljögifter som hittats i blodet på 20 beslutsfattare och lokala profiler i Uppsala som låtit testa sitt blod inför seminariet Vägen till ett kemikaliesmart Uppsala tisdagen den 4 mars.

Seminarit Kemikaliesmart

Seminariet Vägen till ett kemikaliesmart samhälle arrangerades den 4 mars på Akademiska sjukhuset, Uppsala.

Syftet med seminariet, som arrangeras av Landstinget i Uppsala län, Länsstyrelsen i Uppsala län, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala kommun och Uppsala universitet, är att öka medvetenheten om kemikaliers påverkan på människors hälsa och miljön.

– Provsvaren, som presenteras på seminariet av forskare från Örebro universitet, visar att några av de testade personerna har relativt höga nivåer av så kallade perfluorerade ämnen (PFAS) men även av nedbrytningsprodukter av det sedan länge i Sverige förbjudna bekämpningsmedlet DDT. Vi vet inte exakt hur man exponerats för kemikalierna, men tänkbara källor är via maten, till exempel fisk och förorenat dricksvatten, samt textilier, säger Monica Lind, miljöhygieniker på Arbets- och Miljömedicin på Landstinget i Uppsala län, och initiativtagare till seminariet.

Erik Weiman och Fredrik Ahlstedt (båda M), ordförande i landstings- respektive kommunstyrelsen, betonar vikten av samverkan i kombination med ett ambitiöst miljö- och hälsoarbete:

– Det är oerhört viktigt att öka kunskapen om samt minska exponeringen av miljögifter i vår närmiljö. Seminariet är ett avstamp för ett tätare samarbete mellan universiteten, organisationer och myndigheter i Uppsala.

Enligt Eva Åkesson, rektor för Uppsala universitet, och Torbjörn von Schantz, prorektor vid Sveriges lantbruksuniversitet, är seminariet ett viktigt initiativ för att belysa den kunskap som bland annat forskningen vid universiteten bidragit till:

– Det är angeläget att vi sprider kunskapen så att beslutsfattare kan ta rätt beslut i de komplexa frågorna om främmande kemikalier i miljön. På det personliga planet skjuter man ofta vardagliga problem, som till exempel miljögifter, ifrån sig och tänker att "det är något som andra drabbas av". Genom att vi låtit testa oss blir frågan mer konkret. Resultaten kan sätta igång en bra diskussion om vad vi behöver göra för en bättre hantering av kemikalier i samhället.

Peter Egardt, landshövding i Uppsala län ser stora samordningsmöjligheter i regionen:
– Länsstyrelsen tog i fjol fram en källanalys av miljögifter i länet och det är tydligt att vi måste samverka på bred front för att nå det nationella miljökvalitetsmålet Giftfri miljö. Seminariet visar på kemikaliefrågans bredd, alltifrån vattenförsörjning och samhällsekonomiska konsekvenser till effekter på vår hälsa och vår miljö. För att nå framgång behövs ett samlat grepp.

Den så kallade PIVUS-studien på drygt 1 000 kvinnor och män i Uppsala, som inleddes 2001, har visat att invånare i vissa stadsdelar har högre halter av PFAS-ämnen än personer i andra delar av staden. Resultaten, som presenteras på seminariet, visar också att höga halter av vissa PFAS-ämnen är associerat med diabetes.

Monica Lind betonar att analyserna av miljögifter i blodet som gjorts på beslutsfattare och lokala profiler i Uppsala inför seminariet den 4 mars inte är en randomiserad studie, att det handlar om enstaka stickprov. Detta, i kombination med att gränsvärden för hälsoskadliga halter av de flesta av dessa kemikalier saknas både i Sverige och EU, gör att man inte kan dra säkra slutsatser om hälsorisker av undersökningen.

– Det vi vet är att många av dessa perfluorerade kemikalier kan klassificeras som miljögifter eftersom de är svårnedbrytbara, giftiga och lagras i kroppsvävnader under lång tid. En amerikansk studie har visat att PFAS är associerat med ökad risk för bland annat vissa cancerformer, höga kolesterolvärden och påverkan på sköldkörtelhormoner. Att ämnena finns ute i miljön i allmänhet, till exempel i fisk och i Uppsalas grundvatten, är skäl nog att vara vaksamma och vidta åtgärder för att skydda grundvattnet, framhåller Monica Lind.

FAKTA: Kemikalier som mätts i blodet på beslutsfattare och lokala profiler i Uppsala

  • Perfluorerade ämnen (PFAS):
    Vatten-, fett- och smutsavvisande ämnen som bland annat används i impregneringsmedel, smörjmedel, färger, brandsläckningsskum, skidvalla och matförpackningar. Höga halter kan påverka kolesterol och sköldkörtelns hormoner. Ämnena anses skadliga för miljön eftersom de är mycket svårnedbrytbara. Sverige saknar gränsvärden. Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) fastställde 2008 ett rekommenderat tolerabelt dagligt intag för den vanligaste, PFOS, men betonar att det finns osäkerhet kring hälsoriskerna.
  • Dioxiner och PCB:er:
    Dioxiner bildas vid förbränningsprocesser som tex vid bilkörning och sopförbränning men också som föroreningar vid tillverkning av exempelvis bekämpningsmedel. PCBer (polyklorerade bifenyler) är en stor grupp av industrikemikalier som kännetecknas av värmetålighet och isoleringsförmåga. Har t ex använts i kondensatorer, värmeväxlare och som fogmassor i hus och färger men är förbjudet i Sverige sedan 1970-talet. Dessa ämnen är cancerogena och väldigt beständiga, människor exponeras främst via föda.
  • Klorerade bekämpningsmedel
    Mest känt är DDT, som använts som insektsmedel och fortfarande används i bekämpning av malariamyggor. Ämnet är dock förbjudet i Sverige och många andra länder sedan 1970-talet. I miljön, i livsmedel och i våra kroppar återfinns DDE som är en mycket beständig nedbrytningsprodukt av DDT. Klorerade bekämpningsmedel kan vara cancerogena och hormonstörande och människor exponeras främst via föda.
  • Polybromerade difenyletrar (PBDE)
    Används bland annat som flamskyddsmedel, men också i textilier, elektronik, isoleringsmaterial, gummikablar och plastprodukter för att skydda mot brand.
    Eftersom ämnet bryts ned långsamt uppstår miljöproblem när produkter skrotas och ämnena läcker ut. De ansamlas i fettrik vävnad och anrikas med tiden i näringskedjan.
    Djurstudier har visat på leverpåverkan och minskade nivåer av östrogen och sköldkörtelhormon vid exponering. Vissa PBDE:er är förbjudna.

Alla dessa ämnen är del av Stockholmskonventionen om POPs-ämnen (Persistent Organic Pollutants, det vill säga långlivade organiska föroreningar). Konventionen omfattar 23 ämnen och hittills har 179 länder, inklusive Sverige, förbundit sig att få ner halterna av dessa i miljö och befolkning. Konventionen implementeras i EU-lagstiftningen genom förordning nr 850/2004.


Kontaktinformation