SLU-nyhet

Varför musungar dör

Publicerad: 30 januari 2015

Den största andelen däggdjur som används inom biomedicinsk forskning är möss och musuppfödning är en viktig del av försöksdjursanvändningen. Det är dock relativt vanligt att enskilda musungar eller hela kullar dör, vilket påverkar försöksplanering negativt eftersom det leder till en osäkerhet kring hur många djur som kommer att finnas tillgängliga för forskning.

För att effektivt kunna förebygga och åtgärda problem med ungdödlighet är det viktigt att känna till hur och varför musungar dör. Den 23/1 försvarade Elin Weber avhandlingen ”Pup Mortality in Laboratory Mice - Influence of Maternal Behaviour and Housing Environment” vid SLU campus Skara.

Avhandlingen belyser hur olika faktorer påverkar musungars överlevnad, främst avseende moderns beteende och inhysningens utformning.

Uppfattningar
En rådande uppfattning är att det är normalt för förstfödande möss att förlora sina kullar eftersom honan då är oerfaren. Att en hög andel musungar dör kort efter födseln kunde bekräftas. En annan vanlig uppfattning är att mushonor dödar sina ungar. Mushonor äter i allmänhet upp sina ungar om de har dött, och när musungar vid inspektion av burarna hittas halvt uppätna eller saknas helt, dras slutsatsen att honan aktivt har dödat och sedan ätit upp sina ungar. För att ta reda på om mushonor aktivt dödar sina ungar gjordes detaljerade beteendestudier på mushonor som hade förlorat hela sin kull inom de första dagarna efter födseln. Inga honor observerades aktivt döda sina ungar.

Miljöfaktorer
En rad olika miljöfaktorer har visat sig påverka reproduktionsframgång hos laboratoriemöss, men inga tidigare studier har jämfört beteenden hos honor vars ungar dör med honor vars ungar överlever till avvänjning, vilket därför var fokus i nästa studie. Honor vars ungar överlevde ägnade sig mer åt bobyggnad före nedkomst, tillbringade mindre tid utanför boet både före och efter nedkomst, och var mer stilla i boet efter nedkomst.

Vid födseln är musungar helt hårlösa, de väger bara ett gram och är helt beroende av modern för både värme och näring. Det är därför av stor vikt för överlevnaden att musungar föds i ett välbyggt bo för att de ska kunna hålla kroppstemperaturen.

Honor vars ungar dog uppvisade mer beteenden som indikerade att dessa honor hade problem runt nedkomst. De ignorerade också ungar som låg stilla utanför boet i högre utsträckning. En nyfödd musunge som hamnar utanför boet har inga möjligheter att själv ta sig tillbaka till boet utan är helt beroende av honans förmåga att hämta tillbaka den

Bygga bo
Att bygga bo är ett grundläggande beteendebehov hos möss som både dräktiga och icke dräktiga möss är starkt motiverade att utföra. Tidigare studier har visat att boets kvalité efter nedkomst är av stor vikt för ungöverlevnad, och även att överlevnaden ökar då mushonor ges tillgång till bomaterial.

I den sista studien undersöktes hur mängden bomaterial och tillgång till en bostruktur påverkade överlevnad och bokvalité. I denna studie hade alla möss tillgång till en viss mängd bomaterial. Mössen i alla inhysningssystemen byggde bo, men möss med tillgång till en större mängd bomaterial byggde större bon av bättre kvalité.

Slutsats
Studier utförda inom ramen för denna avhandling kunde inte styrka den vanliga uppfattningen att mushonor aktivt dödar sina ungar eller att det är vanligare att förstakullen dör. Det verkar snarare vara andra faktorer som gör att musungarna dör.

Möss bör alltid ha tillgång till bomaterial. För dräktiga och digivande honor är det särskilt viktigt att de ges rikligt med bomaterial. Honor vars ungar överlevde ägnade sig mer åt bobyggnad, och honor som gavs en större mängd bomaterial byggde bon av bättre kvalitet.

Problematisk förlossning var också kopplat till överlevnad. Det är därför viktigt att övervaka honor runt tiden när de ska föda, för att kunna sätta in åtgärder om honan verkar ha problem. För att upptäcka döda musungar och minska risken för felaktiga slutsatser om varför musungar dör är det också viktigt att inspektera burarna regelbundet runt tiden för förlossning.

Elin Weber, SLU 

Kontakt:

Elin Weber, 076-889 74 44

Bo Algers, handledare, 0733-99 97 90
Professor emeritus, DVM, PhD, Dr h.c., Diplomate ECAWBM


Kontaktinformation
Sidansvarig: Vanja Sandgren