SLU-nyhet

Två nya arter av fästingspridd parasit hittad i Sverige

Publicerad: 23 juni 2015

En undersökning av fästingar från betesmarker på fyra platser i södra Sverige visar att ca 4 procent av fästingarna bar på parasiter av släktet Babesia. Två av de tre Babesia-arter som hittades har tidigare inte setts i Sverige. Maria Karlsson från SLU och Martin Andersson från Linnéuniversitetet, som står bakom studien, har uppmärksammats i media i samband med att en annan forskargrupp har hittat antikroppar mot Babesia hos människor.

Sjukdomen babesios, traditionellt kallad blodhalning eller sommarsjuka när den drabbar nötkreatur, orsakas av en fästingburen, encellig parasit tillhörande släktet Babesia. Parasiten är en protozo (urdjur) som infekterar och förstör de röda blodkropparna hos värddjuret och orsakar malarialiknande symtom som feber och blodfärgad urin. Sjukdomsförloppet hos nötkreatur är ofta väldigt snabbt och om sjukdomen inte upptäcks på ett tidigt stadium har den dödlig utgång. Hos fästingar förekommer parasiten i alla stadier (ägg, larv, nymf och adult), vilket innebär att fästingen kan fungera som reservoarvärd för parasiten.

Det finns ca 100 olika arter av Babesia i världen, men känd för att orsaka babesios hos nötkreatur i Sverige är bara B. divergens. Många Babesia-arter är också zoonoser, vilket innebär att de kan överföras mellan djur och människa. Flera fall där människor insjuknat har rapporterats från olika delar av världen och även i Norden. Tidigare var B. divergens och B. microti mest kända för att orsaka babesios hos människa, men nu har det visat sig att B. venatorum låg bakom ett stort utbrott Kina, liksom fall i Danmark, Norge, Finland och Tyskland.

Nyligen rapporterade en forskargrupp ledd av professor Pia Forsberg vid Linköpings universitet att man i en stor svensk fästingstudie upptäckt fyra personer med antikroppar mot Babesia. Det är dock okänt vilken eller vilka Babesia-arter som orsakat immunreaktionen.

Under sommaren 2014 samlade Maria Karlsson och Martin Andersson in drygt 500 fästingar från olika platser i södra Sverige (Hallandsåsen, Revingehed, Jönköping och Gotland). 22 av dessa (ca 4 procent) visade sig vara infekterade med fästingsmittan Babesia. I provmaterialet fanns tre olika arter av Babesia: B. divergens, B. microti och B. venatorum . B. divergens är välkänd, men B. microti och B. venatorum har inte rapporterats tidigare och är således nya arter för Sverige. På Hallandsåsen hittades samtliga tre arter, i Jönköping B. microti och B. venatorum, på Gotland och Revingehed endast B. microti. Även lokalt fanns Babesia i 3–4 procent av fästingarna.

Samtliga tre arter som hittades i provmaterialet har bevisad potential att orsaka babesios hos människa. Huruvida B. venatorum även kan orsaka babesios hos nötkreatur återstår att undersöka.

– Vi kommer under den pågående fältsäsongen att utöka studien till att omfatta ett större fästingmaterial från fler lokaler runt om i Sverige för att kunna göra en riskbedömning för både människor och betande djur, säger Maria Karlsson.

Med hjälp av blodprov på kor med misstänkt babesios samt vävnad från döda djur som diagnostiserats babesios ska forskarna försöka fastställa om B. venatorum kan orsaka babesios hos nötkreatur.


Mer information
Maria Karlsson, molekylärbiolog, FD
Institutionen för växtskyddsbiologi, kemisk ekologi
Sveriges lantbruksuniversitet, Alnarp
076-777 90 85, maria.e.karlsson@slu.se


Kontaktinformation
Sidansvarig: David Stephansson