Ny klinisk diagnostik för migrerande larver från den stora blodmasken

Den stora blodmasken, Strongylus vulgaris, är en inälvsparasit som kan orsaka kolik hos hästar. Hästarna får i sig blodmasklarver när de betar. I tarmarna utvecklas larverna till ett nytt larvstadie och förflyttar sig till blodkärlen som försörjer tarmen, vilket ger upphov till kärlskador som i förlängningen kan ge upphov till infarkter i tarmen som orsakar syrebrist med efterföljande kolik och bukhinneinflammation.

Diagnostik och behandling

Trots ökningen av blodmaskinfektioner är inte regelbunden behandling med avmaskningsmedel en hållbar lösning. Flera av hästens andra parasiter har utvecklat resistens mot avmaskningsmedel och en restriktiv användning är nödvändig för att medlen ska fortsätta vara verksamma.

Idag diagnostiseras inte infektioner förrän parasiten har fullbordat sin livscykel och ägg kan detekteras i träcken, vilket inträffar upp till sju månader efter att hästens först infekterats. Då är hästen redan utsatt för det farliga stadiet när larverna befinner sig i krösroten (den plats där tarmens blodkärl försörjer tarmarna med blod). Om istället blodprov kunde påvisa infektioner redan när larverna förflyttar sig från tarmarna till blodkärlen skulle möjligheterna till behandling vid rätt tidpunkt vara större.

Mål

Målet med det här projektet är att validera nya blodprovsmarkörer för infektion av den stora blodmasken redan i den farliga migrerande fasen.

Samarbeten och finansiering

Projektet är ett dansk-svenskt samarbete mellan parasitologer och veterinärer. Studien kommer att genomföras vid fyra hästkliniker i Sverige:

• Universitetsdjursjukhuset vid SLU i Uppsala
• Evidensia i Helsingborg
• Evidensia i Strömsholm
• Mälarens hästklinik.

Medverkande i projektet

• Eva Tydén, institutionen för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap
• Ylva Hedberg-Alm, Universitetsdjursjukhuset, SLU.
• Miia Riihimäki, institutionen för kliniska vetenskaper, SLU
• Tina Hollberg Phil, Köpenhamns universitet