Reumatism hos hund

Bakgrund

När kroppen drabbas av en autoimmun sjukdom har något i den immunologiska regleringen i kroppen reagerat fel. Kroppsegna strukturer börjar attackeras av det egna immunförsvaret i onormal omfattning och en autoimmun sjukdom uppstår. Vid många autoimmuna sjukdomar kan man se antikroppar som angriper den egna vävnaden, s.k. autoantikroppar. Påvisande av sådana autoantikroppar används ofta i diagnostiken av autoimmuna sjukdomar. Bakgrunden till varför autoimmuna sjukdomar uppstår och på vilket sätt immunförsvaret är onormalt är till stor del fortfarande en gåta. Hos hundar har bl.a autoimmuna reumatiska sjukdomar identifierats i större frekvens på senare tid. Reumatiska symptom som ses hos hund är framförallt stelhet, led- och muskelsmärta. Det yttrar sig ofta som en s.k. "vandrande hälta", det vill säga att olika ben och leder drabbas olika hårt olika dagar/veckor. De är ofta stela och halta huvudsakligen efter vila, vilket förbättras när de fått ”värma upp sig”. Ibland kan man även se symptom från andra organ. Sjukdomen debuterar vanligen mellan 1-6 års ålder, dvs hos unga hundar, och är kronisk. 

Vanligtvis försöker man lindra symptomen genom att behandla drabbade hundar med kortison i nedtrappande dos, ibland i kombination med andra läkemedel. Effekten av behandlingen varierar. För att ställa diagnos kan man vid vissa autoimmuna reumatiska sjukdomar hos både människa och hund via blodprov se utslag på den s.k. ANA-testen (påvisar antinukleära antikroppar, en typ av autoantikroppar).

Hos människa har det visat sig vara mycket viktigt att då man påvisat ett positivt ANA-test gå vidare med ytterligare undersökningar av autoantikropparna för att identifiera exakt vilken struktur autoantikropparna är riktade mot, för att därmed kunna ställa specifik reumatisk diagnos.

Resultatet av dessa specifika undersökningar påverkar såväl behandlingsstrategi som prognos. Hos hund har det hittills varit svårt att identifiera sådana specifika strukturer.

Hittills utförda/pågående studier

Studierna har inneburit en utveckling av ANA-testen och anpassning till hund så att den numer finns tillgänglig för hundpatienter runtom i Sverige (ref 1-6). För att försöka komma vidare med identifieringen av specifika strukturer som autoantikropparna är riktade mot hos reumatiska hundar har ett samarbete nyligen inletts med ett företag i Tyskland. De har sedan ett flertal år utvecklat metoder (s.k. lineblot och ELISA) som nu används hos människa för att ställa specifik reumatisk diagnos. En första pilotstudie med denna teknik hos ett mindre antal hundar har visat mycket spännande resultat, där flera tidigare okända specifika strukturer nu kunnat identifieras.

Målsättning

Vår målsättning är att hos ANA-positiva hundar identifiera de specifika strukturer som autoantikropparna är riktade mot. Förhoppningsvis kommer detta att kunna påverka både behandlingsstrategi och prognos hos hundar såsom är fallet hos människa. Vår förhoppning är därmed att resultaten i stor utsträckning kommer att påverka livskvaliteten hos dessa hundpatienter.

Referenser

1. Hansson H, Trowald-Wigh G, Karlsson-Parra A. Detection of Antinuclear Antibodies by Indirect Immunofluorescence in Dog Sera: Comparison of Rat Liver Tissue and Human Epithelial-2 Cells as Antigenic Substrate. J Vet Int Med 1996;10:199-203.

2. Hansson H, Karlsson-Parra A. Canine antinuclear antibodies: Comparison of immunofluorescence staining patterns and precipitin reactivity. Acta Vet Scand 1999;40:205-212.

3. Hansson-Hamlin H, Lilliehöök I, Trowald-Wigh G. Subgroups of canine antinuclear antibodies in relation to laboratory and clinical findings in immune-mediated disease. Vet Clin Pathol 2006;35:397-404.

4. Hansson H. Antinuclear antibodies: presence and specificity in autoimmune connective tissue disease in the dog. Vet Imm Immpath 1999; 6: 225-228.

5. Hansson H. Antinuclear antibodies (ANA) in the dog. Eur J Comp Anim Pract 2000; vol. X, 1, 67-69.

6. Hansson-Hamlin H and Lilliehöök I. A possible systemic rheumatic disorder in the Nova Scotia duck tolling retriever. Acta Vet Scand 2009; 51: 16.

Finansiär: Thure F och Karin Forsbergs Stiftelse, SKK, Agria, Tollarklubben, Formas
Samarbetspartner: Johan Rönnelid (UU), Inger Lilliehöök (SLU), Erik Lattwein (Lübeck)