Hur kan vi på bästa sätt registrera brunst och hur kan dessa mått användas för att genetiskt förbättra brunstvisningsförmågan?

Projektet kommer att studera:

• Hur mycket kortare och svagare brunst dagens höglakterande mjölkkor visar jämfört med vad som rapporterades för några årtionden sedan.
• Hur effektiva automatiska brunstdetektorer som t.ex. aktivitetsmätare/rörelsemätare är.
• Hur mycket lättare kan man hitta brunsterna om man kombinerar iakttagelser av yttre brunstsymptom med automatiska system för brunstkontroll, samt progesteronanalyser?
• Hur stor är den genetiska variationen i brunstvisningsförmågan?
• Kan registreringar från automatiska brunstdetektorer t.ex. olika aktivitetsmätare användas som mätegenskaper för att genetiskt förbättra brunstvisningsförmågan?
• Och hur kan detta användas i kombination med övriga sätt att registrera brunst?

Mål

Målsättningen med studien är att skapa underlag för ett förbättrat dräktighetsresultat hos kor genom att undersöka hur man bäst kan upptäcka och registrera brunsterna. Automatiska system för brunstkontroll förväntas bli standard i framtidens besättningar i och med att besättningsstorleken blir större. Säkerheten i dessa automatiska system för brunstkontroll kommer att undersökas och jämföras med visuella (yttre) brunstsymptom som idag är det säkraste sättet att avgöra om kon är brunstig eller ej. Målet är att utveckla det bästa sättet att registrera och genetiskt förbättra brunstvisningssymptom och därigenom fertiliteten hos korna.