Under många år har det varit gängse att hålla värphönor i produktion till en ålder av omkring 75 veckor. Under senare tid har intresset ökat för att förlänga produktionsperioden avsevärt för värphönor i Sverige såväl som i andra Europeiska länder.
Det finns klara resursbesparingar med att behålla hönor i produktion en längre tid eftersom färre livkycklingar behöver kläckas och födas upp till unghöns och konceptet är etiskt tilltalande så länge som hönornas välfärd inte riskerar att försämras.
Vi vet att med ökad ålder försvagas värphönans skelett och därmed ökar risken för att frakturskador uppkommer under produktionsperioden eller i samband med att hönorna samlas in efter avslutad produktionsomgång. Med ökad ålder på hönan försämras äggskalets hållbarhet och risken för knäckta äggskal ökar vilket är kostsamt för producenten. Även inre äggkvalitetsparametrar förändras med hönans ålder och vad som händer under perioden från 75 veckors ålder till 100 veckor behöver undersökas.
I försöket som utförs vid Lövsta forskningscentrum utanför Uppsala ingår de två vita kommersiella värphönshybriderna LSL Classic och Bovans Robust. Studien inkluderar även en utvärdering av ett mineralkomplex som i tidigare internationella studier visat på en positiv effekt på produktion och äggkvalitet. Därmed ingår två olika foder i studien. Förutom produktion, befjädring, hackskador och dödlighet utgör bedömning av äggens yttre och inre kvalitet viktiga parametrar.
Helena Wall, helena.wall@slu.se