Välfärdsindikatorer hos värphöns

Senast ändrad: 09 oktober 2020
Vita hönor på stall. Foto.

Syftet med projektet var att bredda kunskapen kring olika sätt att mäta välfärd hos värphöns.

Välfärden hos våra värphöns är ständigt ifrågasatt. Ett problem när vi ska bedöma hur hönsen upplever sin situation är dock att det inte råder konsensus kring vilka egenskaper som är bäst att studera eller hur resultaten ska tolkas. Det finns idag många olika tillvägagångssätt för att försöka mäta fåglars välfärd såväl invasiva som non-invasiva, vilka undersöks just nu i ett pågående doktorandprojekt.

En av frågorna som hoppas bli besvarade under projektet är om man genom att enbart samla in träck eller ägg kan få en uppfattning om hönornas välbefinnande eller om hänsyn behöver tas till ett flertal parametrar som beteende, befjädring, hackskador och blodprov för att få en rättvis bild. Kortikosteron är fåglars huvudsakliga stresshormon och genom att mäta nivån av detta i blodet kan man få ett mått på hönors stressnivå.

På senare tid har nyare metoder tagits fram där man istället för att ta blodprov mäter halterna av kortikosteron i träck och ägg. Dessa nyare metoder har dock sällan jämförts med de mer beprövade metoderna för att uppskatta välfärd så som beteende, befjädring, hackskador och kvoten av olika sorters vita blodkroppar (HL-kvot). Projektet syftar till att bringa mer kunskap kring de olika parametrarna samt jämföra hur de förhåller sig till varandra.

I projektet ingår tre delstudier. I första studien undersöks huruvida utsöndringen av kortikosteron i träck följer en dygnsrytm. Denna information saknas i dagsläget men är nödvändig för att göra en korrekt tolkning av resultaten från mätningarna i efterföljande studier. Man tittar också på om resultaten blir olika beroende på vilket foder hönorna äter.

I andra studien utsätts hönor för en kortvarig stress genom att de fråntas möjligheten att värpa i sitt rede under en kortare period. Nivån av rädsla, befjädring, förekomst av hackskador, HL-kvot, avvikelser på äggskalen, samt kortikosteron i plasma, träck och ägg studeras under försöket.

I tredje studien utestängs unghöns en tid från ströbädden i samband med insättning i ett frigående system. Denna åtgärd tillämpas ibland i besättningar för att underlätta för hönsen att hitta foder och vatten samt för att minska antalet golvägg (ej lagda i redet). Åtgärden innebär förutom avsaknad av strö dessutom en reducering av vistelseytan och skulle kunna öka påfrestningen och stressen i samband med flytten till värphönsstallet. Hönornas beteende inklusive rädsla, kortikosteron i träck samt befjädring och förekomst av hackskador följs under hela produktionscykeln. Även i denna studie undersöks olika avvikelser på äggskalen.

Välfärdsparametrarna som ingår i studierna kommer att jämföras och utvärderas för att bredda kunskapen kring olika sätt att mäta välfärd hos värphöns.

Doktorand:

Malin Alm

Handledare:

Helena Wall

 

Doktorsavhandling:

Welfare indicators in laying hens