Kan vi minska förlusterna vid ensilering?

Senast ändrad: 09 oktober 2020
Inplastning av rundbal. Foto.

Syftet med detta projekt var att uppskatta hur stora förlusterna är med olika silotyper.

För att behålla näringen i det friska gröna gräset från sommaren och kunna utfodra kor, hästar, getter och får hela den långa vintern i Sverige konserverar man det vanligen som ensilage. Man packar det färska gräset i plansilor, tornsilor, rundbalar eller långa slangar och försöker försluta dem så att luftens syre inte tränger in. De naturligt förekommande mjölksyrabakterierna leder då till att pH sjunker och gräset blir konserverat. Nuförtiden är ensilage den dominerande metoden att konservera gräset istället för hö som man gjorde förr, framförallt för att det går lätt att mekanisera när man inte är beroende av många dagar med uppehållsväder vid skörden.

Men det är inte så lätt att alltid få silorna lufttäta. I en plansilo läcker det ofta in luft längs kanterna och det kan göra att oönskade bakterier, jäst och mögel kan växa till med gräset som substrat. Om det sker i stor utsträckning blir fodret förstört och kan inte utfodras. Ofta sker det dock i mindre utsträckning och man kan fortfarande använda fodret. Men luftläckage medför en temperaturökning i fodret och till detta åtgår energi som tas från fodret. Det är inte ovanligt att så mycket som 15-20 % av fodret som lagts in i en plansilo går förlorat under lagringstiden. Denna varmgång av ensilage inträffar ibland i stor omfattning och ibland knappast alls. Förlusternas storlek tycks variera mellan olika silotyper men även inom samma system kan ensileringen vara lyckosam vissa år medan man får stora problem andra år.

För att klarlägga hur stora förlusterna är vid olika silotyper har ett projekt startat där man följer ensileringen vid ett antal gårdar med olika silotyper. På dessa gårdar åker vi ut och väger allt gräs som läggs in och lantbrukaren får sedan dagligen väga ensilaget när det tas ut ur silorna. Tillsammans med frekventa analyser av prover kan man sedan beräkna de uppkomna förlusterna.  En teori är att det är jästarter som förekommer på gräset som initierar varmgången i ensilaget. I projektet ingår därför också en insamling av gräsprover i samband med skörd från ett stort antal gårdar på olika platser i Sverige där den naturliga floran av bland annat jäst ska kartläggas.

Projektet som främst finansieras av Stiftelsen lantbruksforskning pågår mellan 2012 och 2015 och avsikten är att kunna uppskatta hur stora förlusterna är vid olika silotyper så att lantbrukare kan ha det som underlag när man väljer silosystem.  Förhoppningen är vidare att kunna se om man med hjälp av fältfloran kan förklara varför ensilaget ibland tar värme mycket lättare än andra gånger. En ökad kunskap om vad som orsakar varmgång i ensilage kan sedan leda till en vidareutveckling av olika metoder att producera ett stabilt ensilage. Ett samarbete sker parallellt med olika företag som utvecklar tillsatsmedel som används vid ensilering för att förbättra kvaliteten.

Problem med lagringsstabiliten i ensilage är ännu större i länder med varmare vintrar än i Sverige. Därför är frågeställningen intressant även för andra länder. Ambitionen är att kunna vidga projektet till verksamhet även i andra länder (EU-länder i första hand) och ett positivt intresse har visats från flera länder.

 

Resultat

Losses in wet feed storage systems

Projektets slutrapport till Stiftelsen Lantbruksforskning

 


Kontaktinformation

Rolf Spörndly, forskningsledare
Institutionen för husdjurens utfodring och vård, SLU
rolf.sporndly@slu.se, 018-67 19 92, 070-567 21 89