Ur SLU:s kunskapsbank

Hundraårsskogar behövs för vedsvampar som ulltickan

Senast ändrad: 01 november 2018

Skog behöver undantas från skogsbruk med ett tidsperspektiv som är minst 100 år för att landskapet ska fungera som livsmiljö för vedsvampar som ulltickan. Det är en av slutsatserna från delprojektet om miljöförhållanden inom Skogsstyrelsens projekt Skogliga konsekvensanalyser 2015 (SKA 2015).

Inom SKA 2015 har Tord Snäll och Phil Harrison undersökt den framtida populationsutvecklingen för vedsvampen ullticka, som är knuten till granen för sin överlevnad (se fakta). De populationsmodeller som används för ulltickan i denna analys bygger på data som finska kollegor har samlat in i barrskog under 15 år.

I analysen jämförs hur ulltickans populationsutveckling påverkas av olika typer av skogsbruk och naturhänsyn om man spanar 100 år framåt i tiden. De alternativa sätten att bruka skogen har samlats i så kallade scenarier. Scenarierna är i sig inga framtidsprognoser.

Analysen visar bland annat att ulltickan i scenariet dagens skogsbruk kommer att minska på produktionsmark, samtidigt som den ökar i obrukade miljöer, såsom reservat och i skogar på som mark som skogsbrukare frivilligt undantagit från skogsbruk.

– Ulltickan minskar på produktionsmark för att mängden och arealen äldre skog minskar utanför skyddade områden i det här scenariet. Ulltickan och många andra vedsvampar är beroende av den gamla skogen, säger Tord Snäll, professor i ekologi vid SLU.

Förändring i mängd ullticka på produktions- (svarta trianglar), icke-produktionsmark (reservat, frivilliga avsättningar och hänsynsytor; gröna trianglar) och totalt enligt scenariet dagens skogsbruk. Tillståndet och förändringen visas i förhållande till totalmängden år 2010. Blå streckad linje visar ett scenario med endast produktionsmark och dagens statliga reservat..

I scenariet dagens skogsbruk, där 16 procent av skogsmarken ligger i reservat, frivilliga avsättningar och hänsynsytor, kommer ulltickan att öka i landskapet (gröna trianglar i diagrammet). Ökningen förutsätter att dessa 16 procent av arealen fortsätter vara undantagna från skogsbruk. På denna areal förutspås en framtida ökning av totalvolymen levande gran som dör och ökar totalvolymen av död granved.

På produktionsmark förutspås ullticka istället minska (svarta trianglar i diagrammet), trots en stabil total mängd av död granved. En förklaring är att ulltickan inte koloniserar i äldre produktionsskog med tillräckligt hög hastighet för att kompensera artens utdöenden från de döda vedstammar som den lever på till följd av att dessa försvinner genom nedbrytning, eller till följd av att skogen slutavverkas. På produktionsmark förutspås dessutom att arealen äldre skog, artens livsmiljö,  minskar i framtiden.

I analysen tydliggörs effekten av vad som händer om den skogsmark som inte har ett permanent skydd i scenariet dagens skogsbruk istället används för produktion på 100 års sikt.

– Om marken som skogsägare frivilligt undantar från skogbruk istället används för produktion minskar ulltickan. Det är här pekar på att skog måste undantas från skogsbruk med ett tidsperspektiv som är minst 100 år, för att landskapet ska fungera som livsmiljö för vedsvampar som ulltickan, säger Tord Snäll.

Den här analysen är den första framskrivningen av en svampart som har gjorts med modeller för förändring mellan år, alltså med kolonisations- och utdöendemodeller.

Fakta:

Fakta: Ulltickan

Ullticka (Phellinus ferrugineofuscus) är en välkänd och lätt identifierbar art som har använts mycket under senare decenniers naturvärdesinventeringar i barrskog. Den förekommer i stora delar av granens naturliga utbredningsområde från norra Götaland till norra Norrland.

I äldre grannaturskog i norra Sverige är den fortfarande en karaktärsart och förhållandevis vanlig, men längre söderut är den mer sällsynt. Arten bedöms ha minskat åtminstone 15 procent de senaste 30 åren vilket gör att den är rödlistad, kategori Nära hotad.

Läs mer om ulltickan i artfaktablad