Vi har länge krigat mot ogräsen med hjälp av kemiska bekämpningsmedel och mekanisk bearbetning. Men vissa ogräs är otroligt bra på att anpassa sig till våra försök att få bort dem. Kanske skulle vi istället kunna ta hjälp av rätt slags ogräs för att stoppa de problematiska arterna från att breda ut sig. Fler ogräs skulle också vara bra för biologisk mångfald. I en vetenskaplig artikel argumenterar fem forskare, bland annat Alexander Menegat på SLU, för ett nytt förhållningssätt till ogräs som grundar sig på ekologi.
I en artikel i tidskriften Agronomy for Sustainable Development har forskare från SLU, Coventry University och Rothamsted Research gått igenom forskningen inom ogräsekologi och hur de kunskaperna kan hjälpa oss att hitta nya strategier för att hantera ogräs.
– Det är helt uppenbart att vi inte kan fortsätta som vi gör i dag. Efter andra världskriget kom de kemiska bekämpningsmedlen och människan trodde att det skulle lösa problemet med ogräs. Men det har det uppenbarligen inte gjort, säger Alexander Menegat, forskare på institutionen för växtproduktionsekologi, SLU.
Det finns många exempel på att kemiska bekämpningsmedel kan förorena miljön, skada biologisk mångfald samt hota hälsan hos jordbruksarbetare och konsumenter. Ofta används förstås bekämpningsmedel på ett ansvarsfullt och säkert sätt men då kvarstår problemet med att ogräsen blir resistenta. Därför måste vi ständigt hitta nya kemikalier. Den andra vanliga metoden är mekanisk jordbearbetning som inte heller är oproblematisk. Det tar mycket tid för lantbrukarna och medför ökade utsläpp av klimatgaser.
Kanske vore det bättre om vi istället ”bjöd in” de växter som kan samsas med våra grödor utan att skörden påverkas. Till exempel visade en fransk studie som forskarna beskriver i artikeln att åkrar med många lågväxande ogräs inte gav lägre skörd trots att lantbrukaren lät dem vara.
Tanken är att en mångfald av ogräs minskar risken att en art tar över och konkurrerar med grödan. För det är ett fåtal arter som jordbruket har problem med.
Det skulle också vara positivt för biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Utbudet av blommor till bin och fjärilar ökar. Ogräs kan också ge mer mat till nyckelpigor, guldögonsländor och skalbaggar som äter bladlöss och andra skadegörare. De kan också bidra på samma sätt som täckgrödor med att lagra in kol, minska näringsläckage.
De problematiska ogräsen är snabbväxande, konkurrenskraftiga och höga. De gynnas av att det under vissa perioder finns stor tillgång till resurser – till exempel näring i samband med gödsling. Då är de snabbt på plats och konkurrerar med grödan. Det är också bra för dessa ogräs om vi odlar bara ett fåtal grödor över stora områden – då kan de växa sig starka i landskapet. I stora delar av Västeuropa är jordbruket en direkt inbjudan till dessa ogräs.
Men hur ska vi då göra för att gynna åkerviol, åkerförgätmigej och andra arter som växer långsamt?
En nyckel är att minska tillgången på näring. Fortfarande kommer det att finnas ogräs – det går inte att hindra när fröna finns i fröbanken och sprids naturligt till exempel med vinden – men de snabbväxande arterna har inte längre lika stor fördel. Det kan man göra genom att minimera mängden gödsel eller att använda gödning som blir tillgänglig i långsam takt, tex gröngödsling eller stallgödsel. Då finns det inte en massa näring tillgängligt som ogräsen kan utnyttja innan grödorna har chansen. En annan möjlighet är samodling av flera grödor med olika groningstid och växtsätt som kan utnyttja resurserna effektivare. Också flera sorter av samma gröda kan vara bättre på att fånga in näringen.
Med hjälp av mer variation i landskapet (växtföljder, blanda olika grödor, vall, integrera växtodling och djurhållning) undviker man att ett ogräs har perfekta förhållanden överallt och kan breda ut sig.
Naturligtvis är det här ingen enkel fråga. Ogräs är ett stort problem för vår matförsörjning. Skördarna kan sjunka med 30 procent om vi inte hanterar ogräset. Hittills har stor del av ogräsforskningen fokuserat på tekniska lösningar som troligtvis kommer att behövas i framtiden också. Men enligt forskarna ska man se till att variera mellan olika metoder i ett område och över tid för att inte gynna precis de ogräs man allra helst vill bli av med.
– Filosofin inom ogräsforskning måste förändras. Vi måste acceptera att de enkla svaren för att kontrollera ogräsen kommer att misslyckas om de används för ofta och för länge. Vi måste sträva efter strategier som gynnar en mångfald av ogrässamhällen som inte konkurrerar lika mycket med grödan samtidigt som de är nyttiga för jordbruksekosystemet.
Genom att gynna en mångfald av ogräs kan jordbruksekosystemet också blir mer motståndskraftigt mot andra hot mot våra skördar tex sjukdomar och skadeinsekter.
An ecological future for weed science to sustain crop production and the environment. Agronomy for Sustainable Development. A review, Chloe MacLaren, Jonathan Storkey, Alexander Menegat, Helen Metcalfe & Katharina Dehnen-Schmutz
Forskarna kommer från SLU, Coventry University och Rothamsted Research.
Alexander Menegat samlar in frön från ogräs i ett fältförsök. Här är det framförallt högvuxna och konkurrenskraftiga arter som har brett ut sig. Foto: Anna Lundmark
1/1