Är tredelat bättre än tvådelat i skogen?

Senast ändrad: 06 augusti 2015

Den svenska sättet att kombinera skogsbruk och naturvård innebär att naturhänsyn visas i varje bestånd i produktionsskogen samt att en liten del av landskapet avsätts som reservat. I andra delar av världen görs detta helt annorlunda. I exempelvis Nya Zeeland bedrivs skogsbruket nästan helt i plantager med främmande trädslag, medan större delen av skogsmarken utgörs av naturskog som lämnas orörd.

Triadskogsbruk, exempel: intensivodlat, orört, brukat med naturhänsyn

Triadskogsbruk: intensivodlat, orört och brukat med naturhänsyn. Foton P-O Hedwall (överst), Bosse Backström/Skogenbild (höger), Mats Hannerz (nederst).

I några regioner i Nordamerika har man bedrivit skogsbruk enligt triadmodellen. Den utgör ett mellan­ting mellan de svenska och nya zeeländska modellerna, och innebär att skogslandskapet delas in i tre delar (som inte nödvändigtvis är lika stora): en där skogen lämnas orörd, en med ett naturanpassat skogsbruk och en med ett mera intensivt skogsbruk.

Simuleringsstudie

I en modellstudie simulerade vi effekterna på arters utdöenderisk av hur olika skötselnivåer fördelas proportionellt i landskapet (Ranius & Roberge 2011). Till vår hjälp hade vi fem fiktiva modellarter (rödlistade insekter) som lever i färsk död granved.

Analysen visade att de flesta modellarter gynnas av ett triadskogsbruk jämfört med den nuvarande svenska strategin. Samtidigt leder ett tredelat skogsbruk till hög­re skogsproduktion genom att en del av skogsmarken brukas med intensivare metoder.

Om andelen intensivodlad skog ökar så ökade också utdöenderisken för alla arter. Utdöendena kan dock förväntas ta lång tid; för fyra modellarter av fem skedde de flesta utdöendena 50-150 år efter att intensivskogsbruk hade börjat tillämpas.

Med olika kompensationsåtgärder, till exempel ökad mängd död ved, kan arterna ges en chans att över­leva. Vi analyserade effekten av att kombinera inten­sivskogsodling med kompensationsåtgärder som gör att mängden död ved i landskapet förblir densamma som med dagens skötsel. Ett sätt att kompensera är att ta mer hänsyn i all brukad skog. Det hade viss positiv effekt på alla modellarter.

Ett annat sätt är att lämna skogar för fri utveckling. Det var till särskilt stor nytta för arter med begränsad spridningskapacitet och för sådana som föredrar slutna skogar. För fyra arter av fem blev utdöenderisken lägre med mer intensivskogsodling i kombination med att mer skogar lämnade orörda, dvs när triadskogsbruk kan sägas tillämpas. 

Sammantaget visade alltså analysen att ett triadskogsbruk kan vara ett effektivt sätt att både öka skogsproduktionen och att ge hotade vedinsekter en chans att överleva. De positiva effekterna av triadskogsbruket beror på att den döda veden utnyttjas av fler arter om den förekommer mer koncentrerat i landskapet jämfört med om den är jämnt utspridd.

Det tycks alltså kunna finnas möjligheter till förbätt­ringar av skogsbruket genom att tillämpa triadskogsbruk. Ett sådant skogsbruk har hittills enbart tillämpats när det funnits en enda ägare och brukare i hela skogslandskapet. För att kunna tillämpas i ett landskap med många ägare krävs ett system för planering på landskapsnivå och kompensation mellan markägare.

Referens

Ranius, T. & Roberge, J.-M. 2011. Effects of intensified forestry on the landscape-scale extinction risk of dead-wood dependent species. Biodiversity and Conservation 20: 2867–2882.

/ Text Thomas Ranius

Artikeln är ett utdrag ur Future Forests Rapport 2013:2


Kontaktinformation
Sidansvarig: annika.mossing@slu.se