Ur SLU:s kunskapsbank

Askskottsjukan visar riskerna med global handel

Senast ändrad: 15 november 2018
askskottsjuka_Stina_Bengtsson_400x240px.jpg

Askskottsjuka är en ny invasiv svampsjukdom som ger avdödning i kronan av askar och som kan leda till att hela trädet dör. Askskottsjukan uppmärksammades först i Polen under tidigt 1990-tal. Den kom till Sverige 2001 och har nu spridits till de flesta områden med ask i Europa. Hos oss finns numera asken med på rödlistan över hotade arter på grund av sjukdomen. När svampen upptäcktes i Storbritannien under 2012 ledde det till mycket uppmärksamhet i massmedia.

Ursprung i östra Asien

Sjukdomen var tidigare helt okänd och det dröjde till mitten av 2000-talet innan den fick ett vetenskapligt namn (Hymenoscyphus pseudoalbidus). Vi har numera förstått att svampen har sitt ursprung i östra Asien där den bryter ned askförna och inte alls orsakar sjukdom på Fraxinus mandchurica och andra askarter i Japan och Kina. Troligen har den förts in till Europa via odling av prydnadsträd och den har åtminstone delvis spritts med infekterade askar från plantskolor som sedan planterats i parker och skogar.

Hundratusentals askplantor har årligen transporterats mellan länder i Europa under 2000-talet också efter att sjukdomen konstaterats i ett land! Ett problem är att i tidigt stadium kan det vara svårt att känna igen symptomen av sjukdomen, särskilt under vinterhalvåret, och att man därför inte uppmärksammar problemet i tid.

Kulturbärare

Ask ger ett utmärkt virke till golv och möbler, men trädet har också stor betydelse som bärare av biologisk mångfald och kulturella värden. Mer är 250 rödlistade arter är knutna till ask och om trädet försvinner från vår miljö kommer flera av dessa arter också att vara hotade till sin överlevnad. Många av våra gamla vete­ranträd i kulturlandskapet är askar och detta kulturarv är också starkt hotat av sjukdomen.

Den europeiska asken är mycket känslig för svampen som börjar sina angrepp med vindspridda sporer som infekterar blad och som så småningom tar sig in i kvis­tar och skott för att till slut växa in till stammen och slutligen strypa hela trädet. Svampen kan också angripa i stambasen och tillsammans med honungsskivling ger det en snabb död av träden.

Insamling av friska askar

Men det finns hopp! Det har visat sig att en liten del av askarna är motståndskraftiga. Nu satsar vi på att samla in genetiskt material från askar som överlever angreppen för att etablera nya fröplantager för framtiden.

Så hur ska man sköta angripen skog? Om man har som mål att producera felfritt virke av ask bör man skörda träden innan de fått ett så starkt angrepp att det bildas vattskott på stammen, de kan då få missfärgande angrepp av svampen som påverkar virkets kvalitet. Annars bör man spara på de askar som fortfarande har en grön krona, de har troligen en högre resistens och kan bidra till friskare framtida askgenerationer. Det finns också en del lovande resultat med att kvista angripna träd, det gäller då att skära bort de angripna delarna av kronan och därigenom begränsa spridningen av svampinfektionen från att nå huvudstammen.

Svagt skydd mot nya sjukdomar

Den här epidemin av askskottsjuka illustrerar några viktiga punkter med invasiva svampsjukdomar. Först och främst visar det att en svamp som inte har utvecklats tillsammans med värdträdet lätt hamnar i obalans med träden och kan orsaka omfattande död i våra skogar. Spridning till ett nytt värdträd eller ett nytt geografiskt område kan vara första steget till en allvarlig epidemi.

En annan viktig punkt är att som samhälle har vi ett mycket svagt skydd mot nya tidigare okända sjukdomar, vårt regelverk riktar sig i första hand mot namngivna tidigare välkända problem. En lösning här är att utveckla ett regelverk som också tar hänsyn till spridningsvägar ”pathways”.  En tredje aspekt är att om allmänheten blir medveten om riskerna kan man påverka handlingsmönster. Handel och då särskilt med levande växtmaterial medför stora risker för smittspridning, och när trädgårdsodlare i Storbritannien blivit medvetna om riskerna med att köpa växter som drivits upp i en plantskola långt bort börjar de nu fråga efter ursprunget till de plantor som man köper.

/ Text Jan Stenlid

Artikeln är ett utdrag ur Future Forests Rapport 2013:5


Kontaktinformation
Sidansvarig: annika.mossing@slu.se