Det våras för skogens fåglar

Senast ändrad: 06 augusti 2015

Det ser ljusare ut för skogens fåglar. Skogens struktur, ålder och trädslagssammansättning har förändrats på ett gynnsamt sätt sedan 1990-talet. Samtidigt har många skogsfåglar med kräsna biotopkrav ökat i antal. Fortfarande finns dock arter som borde ha svarat bättre på förändringarna i skogen.

Sjärtmes, Aegithatus caudatus

Stjärtmes, den sockersöta skogsfågeln vars ökning sannolikt är kopplad till ökad mängd löv. Foto Mats Wilhelm/N.

Tillsammans med forskare från Lunds universitet har Future Forests analyserat data från Riksskogstaxe­ringen och Svensk Fågeltaxering (Green et al. odaterat). Syftet var få en bild av hur den skogslevande fågelfaunan har utvecklats under de senaste decennierna, och att försöka förstå förändringarna i ljuset av en ändrad skogs­politik.

Svensk Fågeltaxering är ett nationellt övervaknings­program för fåglar, och administreras av Lunds universitet på uppdrag av Naturvårdsverket. Data bygger på frivilliga inventerare som räknar fåglar längs olika typer av rutter. I analysen användes de så kallade stan­dardrutterna, där data finns för perioden 1998-2010. Standardrutterna ligger till grund för fågelindikatorn i riksdagens miljömål “Levande skogar”. I studien analy­serades 58 skogslevande arters populationsförändringar. Sexton av dem har särskilt höga krav på skogarna, och ingår i miljömålsindikatorn.

Den samlade trenden är att skogsfåglarna har ökat i antal. De 58 arterna ökade med i genomsnitt 2,7 % och miljömålsarterna med 2,0 % per år under perioden 1998-2010. Betydligt fler arter ökade än minskade (33 signifikanta ökningar och 5 signifikanta minskningar). Allra bäst gick det för sidensvans och tretåig hackspett som ökade med 13,9 respektive 8,5 % per år.

Signifikanta ökningar

Bland vanligare fåglar som det gått bra för finns gransångare (+7,7 % per år), svarthätta (+7,6 %) och stjärtmes (+7,1 %).  De arter som minskade mest (signifikanta minskningar) var videsparv (-4,9 % per år) och kungsfågel (-3,9 %). Bland miljömålsarterna hade sex av de sexton arterna ökat signifikant (järpe, skogsduva, stjärtmes, tjäder, tofsmes och tretåig hackspett).

Flera av de analyserade skogsvariablerna hade också utvecklats i positiv riktning. Mängden gammal skog (>120 år i söder, >140 år i norr) har ökat och mest så i den norra delen av landet. Samtidigt hade fågelarter knutna till gammal skog bara ökat svagt eller inte alls. Svartmes och talltita är exempel på arter som borde ha ökat.

Ytan av blandskog och lövskog har också ökat under perioden, vilket kan förklara att fåglar knutna till lövrik skog hade ökat mest av alla grupper. Arealen flerskiktad skog (i äldre huggningsklasser) liksom arealen skog med minst 5 % busktäckning ökade också, vilket kan ha gynnat fåglar som järpe.

Forskarna betonar att analysen är översiktlig och att det behövs betydligt djupare studier för att fastställa hur skogens förändring har påverkat fågelfaunan. Samtidigt går det inte att bortse ifrån att den förändrade strukturen i skogen råkar sammanträffa med att inventerarna hittar allt fler fågelindivider på sina rutter.

Referens

Green, M., Lindström, Å., Ottvall, R. & Widenfalk, O. Skogsbruket och skogens fåglar – nationella och regionala trender i Sverige med fokus på perioden 1998-2010. Odaterad rapport. Naturvårdsverket.

/ Text Olof Widenfalk

Artikeln är ett utdrag ur Future Forests Rapport 2013:2


Kontaktinformation
Sidansvarig: annika.mossing@slu.se